Senaste inläggen

Av Margareta Dahl - 3 maj 2014 17:15

Allt är inte hundar och hundaktiviteter här i Labbehuset.  Vi försöker vara lite kulturella också och går alltid när vi har tillfälle på operaföreställningarna från Metropolitan, som otroligt nog sänds även här i lilla Arboga.

Så därför passade vi på tillfället att gå på konsert i Heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga lördagen den 3/5 när det bjöds på klassiska pärlor.

   Den gamla vackra kyrkan, ursprungligen franciskanerkloster, i Arboga


Det var Lars-Erik Larssons Förklädd Gud, med text av Hjälmar Gullberg, som var huvudnumret.  Dessförinnan fick vi bl a lyssna på tre satser ur Lars-Erik Larssons Pastoralsvit, bl a den underbara Romansen.  Även verk av Hugo Alvén, Edward Elgar, Axel Melander (en för mig okänd kompositör) och den mycket underskattade kvinnliga tonsättaren Alice Tegnér, som nästan uteslutande är känd för sina barnvisor, men som också skrivit många "tyngre" verk.

Medverkade gjorde Medåkers Kyrko- och Hembygdskör, S:ta Klarakören, Arboga Manskör och Fjärdhundra Kyrkokör.  Dessutom Bergslagens Kammarsymfoniker och solisterna Mathias Brorson (baryton) och Åsa Lansfors Lindblom (sopran).  Recitatör var Anette Payerl och dirigerade gjorde Anna Ytterberg Nerman.


Jag citerar ur Wikipedia:

Förklädd gud (op 24) är en lyrisk svit från 1940-talet av Lars-Erik Larsson, med text av Hjälmar Gullberg.


    


Sviten hör till Larssons nyromantiskt orienterade produktion och är ett av den svenska konstmusikens mest älskade verk.  Stycket skrevs med framför allt radiopublik i åtanke. Både Larsson och Gullberg var vid tiden anställda vid Sveriges Radio.  Uruppförandet ägde rum den 1 april 1940 i Sveriges Radio. Solister var Kerstin Torlind och Hugo Hasslo. Olof Molander var recitatör. Radiokören och Radiotjänsts underhållsningsorkester dirigerades av tonsättaren.

Texten är hämtad från Gullbergs diktsamling Kärlek i tjugonde seklet från 1933. Gullbergs idyll tar sin utgångs- punkt i ett motiv från antik mytologi om guden Apollon, dömd att uppträda som människa i ett år och tjäna som dräng hos kung Admetos i Thessalien, i Euripides drama Alkestis.  Slut citat.

Det finns en alldeles speciell anknytning mellan Sickelsjö och mitt hus (Labbehuset) och Hjalmar Gullberg.  Denne invaldes 1940 i Svenska Akademien som efterträdare till Selma Lagerlöf. Selmas företrädare på stol nr 7 var nämligen arkitekten som ritade mitt hus, Albert T Gellerstedt, som också var målare och poet och som bland många andra meriter kunde räkna medlemskapet i Svenska Akademien.



ANNONS
Av Margareta Dahl - 25 april 2014 09:30

Även dag två efter veterinärbesiktningen flyttade tre valpar.  Först ut att bli hämtad av sina nya ägare var Findus eller Farin som han kommer att kallas.  Hans husse och matte jobbar mycket med lydnad och bruks och har redan ett helt gäng hundar hemma, bl a två schäfrar och en irländsk terrier.  Farin kommer att få pröva på det mesta: hans matte, som är den som i första hand skall jobba med honom, är även sugen på att testa viltspår och jaktapportering, så det blir verkligen spännande att höra hur det kommer att gå med Farin.  Han har hela tiden var den mest försigkomna valpen som varit först med att prova på nya saker, så han kommer säkert att tycka det blir kul att testa allting.  Han blir västgöte och skall bo på en gård på landet.   Findus/Farin med matte Ella


Sedan var det Fias tur.  Fia, eller Freja som hon kommer att kallas, flyttar inte så långt - bara till Köping - och det passar ju bra eftersom jag kommer att ha kvar henne på halvfoder, d v s jag planerar att ta en valpkull efter henne så småningom - om alla bitar faller på plats, d v s att hon blir ordentligt meriterad, är frisk på höfter och armbågar och i övrigt och framför allt att hennes temperament är bra.  Vad hon visat som valp så är hon en jättemysig liten tjej, ganska försynt men ändå orädd.  Hon flyttar till retrievervana ägare - matte har haft golden och tollare och i husses familj har det funnits tre labbar.  Freja får sällskap i familjen av en yorkshireterrier och en katt, så hon kommer att ha full sysselsättning i början att bekanta sig med nya kompisar.


   Fia/Freja med matte Anki och husse Peter


Sist den här dagen är det dags för Filur att flytta.  Inte heller han flyttar så långt, bara till Eskilstuna, och skall börja "jobba" på direkten, på ett äldreboende tillsammans med sin matte som har tidiare erfarenhet av bruks med schäfer.  Nya husse har tidigare haft labbe.



   Filur med matte Elisabet


Nu börjar det verkligen kännas tomt - redan sex valpar mindre - bara fyra valpar kvar.  Tur att de resterande inte skall flytta samma dag allihop, så att jag hinner vänja mig lite vid att inte ha en hel liten flock kring fötterna.

ANNONS
Av Margareta Dahl - 24 april 2014 08:45

Redan dagen efter veterinärbesiktningen flyttar de tre första valparna hem till sina nya hem.  Allra först är det Flisa som blir hämtad av sin nya husse och matte.  Flisa flyttar till en gård på landet med mjölkkor, andra hundar och många katter och kommer säkert att få ett händelserikt och spännande liv.  Dessutom får hon Kent Svartberg till närmaste granne så chansen finns väl att husse eller matte går en eller annan kurs där?

Flisa skall kallas Flisa även i fortsättningen.

  

Flisa med matte Erica och husse Henrik


Lite senare på dagen kommer Fabians nya matte i sällskap med sin dotter och dotterson för att hämta sin nya älskling.  Fabian kommer att bli värmlänning och bo hos mycket hundvana ägare, bl a har mattes svärson varit hundförare hos polisen, så det blir säkert ett härligt och aktivt liv som väntar på kullens Ferdinand - den lite lugna och eftertänksamme.  Även Fabian kommer att få behålla sitt valpnamn.

Fabian med matte Elisabeth, dottern Charlotta och lillahusse Leo


Valp nummer tre som åkte samma dag var Foppa, eller Frans som han kommer att heta framöver.  Han kommer att jobba i vården tillsammans med sin matte och medan han är valp kommer "mormor och morfar" och kompisen Azzi att se efter honom.  Frans flyttar söderut, närmare bestämt till Gamleby.

  

Foppa/Frans tillsammans med matte Evelina


Så var det sju valpar kvar - än så länge känns det inte så mycket att valpkullen minskat men efter i morgon...





Av Margareta Dahl - 23 april 2014 08:15

Nu är det dags - valparna är flyttfärdiga men först måste de förstås åka till veterinären för att få sin chipmärkning, vaccination och bli besiktade och genomgångna.

Så tidigt på morgonen den 23/4, på deras 8-veckorsdag, stuvade jag in dem i bilen i två burar med 5 valpar i varje.  De var förvånansvärt medgörliga och fann sig tillrätta utan större knot.


      

Lite ont om plats - men finns det hjärterum...

Under färden, som tar ca 20 minuter, hördes ett och annat litet pip, men ingenting i jämförelse med hur andra valpar jag kört har låtit.

Väl framme hos veterinären fick vi lyfta in hela burarna eftersom det just den här dagen var lite ont om lediga rum på mottagningen.  Snabbt och effektivt gick hela proceduren med 10 valpar på mindre än en timme.  Alla fick med beröm godkänt av veterinär Erik Kjellgren - det var bara Fabian som ännu saknar testiklar - men de kommer så småningom.

Fabian blev till slut väldigt olycklig i buren och när husse Christer bar ut honom för en tur på gräsmattan satte han sig omedelbart och gjorde ifrån sig.  Valparna, speciellt hannarna, är redan väldigt duktiga på att säga till när de behöver gå ut och på nätterna är det nästan inget kiss och bajs inne i valprummet.

Den här valpkullen har över huvud taget varit väldigt lätt att ha att göra med - alltid vänliga och glada och kommer som små skott när man kallar på dem.  Jättemysiga med andra ord!



 

Även de stora hundarna fick pröva på "att sitta i bur" bak i bilen när vi lite senare samma dag åkte på styrelsemöte i Sörmlands LRK i Flen.

Av Margareta Dahl - 22 april 2014 09:30

Ester har tagit det som sin uppgift att "undervisa" valparna i allt kul man kan göra - gnaga på pinnar, gräva stora hål i trädgården och inte minst att bada.

Det vackra vädret runt påsken värmde upp luften ordentligt och därför kom badbaljan fram och fylldes med vatten.  Till en början brydde sig valparna inte särskilt mycket men när Ester demonstrerat hur man kunde plaska runt i baljan tog den ena valpen efter den andra mod till sig och testade att bada.

        

Överförtjusta valpar prövar badbaljan


Av Margareta Dahl - 21 april 2014 08:30

Kommer Ni ihåg Lill-Clas, min absoluta favorit i Hildas första kull?  Han är idag en stor och ståtlig herre och lystrar i dagligt tal till namnet Joey (i stamtavlan Labbehusets Chocolate Casanova), snart 4 år gammal.

 

Joey är blodgivare hemma i Uppsala



Nu har han och hans familj flyttat söderut - långt bort - närmare bestämt till Doha i Qatar!  De ser ut att ha det riktigt härligt där och Joey har acklimatiserat sig bra.  Efter en massa sprutor fick han en lång flygtur som han tog med ro.

 

Flyg via Frankfurt


På stranden och hemma i trädgården i Doha:

      

En härlig hund i en härlig familj!


En annan herre som också flyttat söderut är Guus (Labbehusets Carbon Commander), kullbror till Joey.  Men han och hans familj har inte flyttat lika långt utan tillbaka till husses och mattes hemland Belgien.

  


Även August (Labbehusets Chocolate Cardinal), en annan brorsa ur samma kull, har varit ute och rest.  På jaktträning till England tillsammans med "lillebror" Pompe.  Vilket äventyr!

August skötte sig ju med den äran i somras när han deltog i Labradormästerskapet 2013 och placerade sig på 8:e plats i nybörjarklassen.  Grattis i efterhand till August och matte!

 

Här är det husse som tränar i de Småländska skogarna.


Så roligt med så många resvana herrar ur samma kull!  Välkomna tillbaka till Sverige igen så småningom!  D v s August är förstås redan tillbaka hemma i Halland igen. 


Av Margareta Dahl - 17 april 2014 08:00

Igår kväll var Ester och jag på ringträning inför utställningen i Västerås den 27 april.  Det är entusiasten Annika Ahlén som varje år inför utställningarna i trakten ordnar ringträning för Västmanlands Labradorklubb.

Annika är en mycket erfaren och kunnig utställare som gör sitt bästa för att bibringa oss nybörjare lite vett och etikett i ringen.  Tyvärr var det få hundägare som dök upp - har en känsla av att betydligt fler skulle behöva träna innan de ger sig iväg och ställer ut sina hundar.


 

Ester och jag fick en ordentlig genomkörare och det gick förvånansvärt bra sedan på själva utställningen - när det gäller Esters och mitt uppträdande i ringen vill säga.  Själva utställningsresultatet var väl inte riktigt vad jag hade hoppats på - Very Good - men vi kommer igen.

 

Ester börjar bli en avbild av sin mamma, som ju är både svensk och norsk utställningschampion, så det vore väl sjutton om vi inte skulle kunna få ett Excellent så småningom i alla fall.

Vi gör ett nytt försök i Norrköping den 31 maj.  Då kommer även mamma Lillan och moster Liza med.  Tänk om det kommer ytterligare någon Labbehuset-hund, så att vi kunde få ihop en grupp?

Det vore jättekul.

Av Margareta Dahl - 15 april 2014 19:46

Idag tog vi, d v s mamma Hilda, jag, Lillan och Ester, paus från valparna och åkte till skogen för att träna lite spår.  Jag går med Ester på viltspårkurs i Labradorklubben och kände att jag behövde lite extra träning med henne.

Nu kommer alla försyndelser fram - hon har ju t ex aldrig varit ensam i skogen utan sin mamma.  Så hon tycker att det är lite läskigt när hon skall ut på alldeles egen hand i en främmande spårskog.  Hon har en väldigt bra näsa och tycker nog egentligen att det är ganska roligt att spåra, hon är mycket spårnoga men går långsamt som en lus på ett tjärat papper.  Visserligen är det som förare väldigt bekvämt att gå med bakom och en ev. skytt skulle definitivt inte behöva missa p g a andfåddhet.  Men lite högre tempo skulle vara bra.

Så därför tänkte jag testa på hemmaplan för att se om hon uppträdde lite säkrare där.  Och Hilda och Lillan ville också ut på en tur så därför blodade jag tre spår, ett åt dem var, på ca 300 m med två vinklar.  Alla spåren var ganska lätta vad terrängen beträffar men ändå fanns det en hel del störningar i spåren i form av mark uppbökad av viltsvin (vi har massor här!), rådjurs-, hjort- och älgspillning. 

Först fick Lillan gå sitt spår.  Hon har visserligen ett godkänt anlagsprov, som hon genomförde endast 10 månader gammal. men hon har aldrig riktigt fått smak för att spåra.  Att hitta klöven däremot är jättekul men vägen dit är bara till besvär, tycker hon.  Men i dag gick hon faktiskt riktigt bra - spårnoga och i bra tempo.  Det var bara en gång som hon tänkte följa ett färskt rådjursspår i stället men hon skärpte sig när jag kommenderade Sök spår!

Sedan var det Hildas tur.  Hon gick som tåget - hon är verkligen jätteduktig trots att det säkert var minst två år sedan hon senast gick ett spår och trots att midjemåttet ännu inte är tillbaka till "basic".  Men selen räckte i alla fall runt.  Inga problem över huvud taget - bara näsan i backen och raka spåret mot klöven.

Sist ut var Ester.  Hon hade suttit i bilen och laddat medan Lillan och Hilda gick så hon var riktigt tänd - hade jättebråttom fram till spårstarten och gnällde t o m på vägen av iver att komma igång.

Väl på spåret hade hon förstås inte så bråttom - det gick lika långsamt som vanligt till en början men efter första vinkeln började hon bli säkrare och resten av spåret gick hon i riktigt hyggligt tempo och hon hittade klöven utan problem.

Så nu anmäler vi till anlagsprov i början av maj - med ytterligare lite träning skall det nog bli riktigt bra.

Alla tre flickorna sover nu sött framför TV:n i vardagsrummet.  Ester var t o m så pass trött att hon låg ner och drack ur vattenskålen - jag undrade vad det var för konstigt ljud jag hörde från köket och det var hon som dunkade skålen mot väggen i varje slick.

Skönt att se att Ester kan bli trött - av att springa och busa blir hon definitivt inte det minsta tagen.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se