Valparna är födda!  Men det gick inte riktigt som jag hoppats.  Alma började visa tecken på valpning lördag lunch - hon hässjade, skakade, bäddade och var väldigt orolig.  Vi gick en promenad och hon var pigg och gjorde ifrån sig som hon skulle men någon mat ville hon inte ha.

Detta fortsatte hela eftermiddagen och en bit in på kvällen utan att något hände.  Vid halvnio-tiden gick vattnet.  Men inga riktiga krystvärkar kom i gång.  Så efter att ha konsulterat Strömsholm åkte vi dit ca halv elva på kvällen.  De tog blodprov och konstaterade att blocksockret låg något högt medan kalkvärdet var något lågt.  Därefter blev hon röntgad och man såg att det fanns nio valpar i magen.  Det syntes också att den som skulle komma först låg fel - med baken före.  Efter att hon fått dropp ca en halvtimme började hon krysta och det som hände var att fosterblåsan visade sig en kort stund för att sedan åka in igen.  Så då beslöt veterinären och jag att det var lika bra att satsa på kejsarsnitt.  Halv två på natten började operationen och var klar vid halv fem på morgonen.

Då hade valparna sett dagens ljus.  Men en var död vid födelsen och en var väldigt svag och trots massiva insatser piggnade den aldrig på sig utan dog efter ca en timme.

Men sju pigga små puppisar fick vi med oss hem så småningom.  Och det bästa av allt - Alma piggnade snabbt på sig och tog hand om sina små på bästa sätt.

Vad det blev?  Fyra gula och tre svarta.  En svart tik och två svarta hanar, tre gula tikar och en gul hane.  Inte riktigt som man hoppats men huvudsaken att alla, både mor och barn, mår bra!  Bilder följer!