Idag är det en stor dag!  Valparna har börjat öppna ögonen och Alma har varit hos veterinären och fått stygnen borttagna.

I går kväll såg jag att en av de gula tikarna hade en liten smal springa på sitt vänstra öga och idag har alla, både gula och svarta, börjat öppna sina ögon så smått. Det är än så länge bara små springor men snart så.

Den minsta lilla gula tiken ("arbetsnamn" Alice) var till och med uppe på alla fyra benen och gick några steg på förmiddagen.  Hon är inte riktigt lika knubbig som de andra och har inte lika mycket vikt att bära på, så därför orkar hon förmodligen mer med sina små ben.

Och igår var det någon av dem som skällde alldeles på riktigt!  Tyvärr var jag för långt ifrån för att hinna se vem det var som hävde upp sin röst.

De börjar bli riktiga små hundar nu!

Valparna fick stanna hemma medan vi åkte till doktorn och när vi kom hem rusade Alma in för att se att alla var kvar.  De brydde sig inte utan sov bara lugnt vidare, så nu har Alma gått ut en sväng på tomten i stället.  Hon är ju så himla duktig och lätt att ha att göra med.

Men det är inte alltid lika kul med djur!  På väg hem från veterinären åkte jag via Lantmännen och köpte en säck valpfoder till Alma.  Jag ställde säcken i grovköket och stängde dörren - trodde jag!  När jag kom ut i köket såg jag Ida stå där och se olustig ut och misstänkte genast att det var något lurt på gång.  Och mycket riktigt!  Inne i grovköket stod Fanny och Hilda och kalasade direkt ur säcken.  De hade lyckats ta sig in där, stjälpt omkull säcken och bitit hål mitt på den.  När jag schasat bort hundarna och tog tag i säcken för att hälla över maten i fodertunnan gick säcken mitt itu och maten åkte ut över hela golvet.

Kul med djur, som sagt!

I morgon hoppas jag kunna ta de första porträttbilderna av valpar med ögon.