Den sista veckan har varit grå och småruggig med snö som dalat ner nästan varje dag.  Men labbarna trivs.  Speciellt de två bruna (Ida och Hilda), som inte vill gå in över huvud taget.  När man ropar på Ida för att hon skall komma in, lägger hon sig bara ner i snön och visar att "jag tänker minsann inte komma in".  Det är bara när det är matdags som det behagas.

Alma börjar nu vara så pigg att hon fått följa med ut i skogen i dag för första gången.  Det var jättekul, tyckte hon.

I valplådan går det ett litet steg framåt för varje dag.  Benen börjar bära lite bättre och de börjar mer och mer intressera sig för varandra.  När man kommer fram till lådan kommer de fram och kikar, så nu märker de lite av vad som händer i omgivningen.  De mest företagsamma försöker t o m ta sig ur lådan.  Så snart får jag lov att sätta upp en bräda till i framkant.

Min "webmoster" är tyvärr sjuk, så därför har inga nya valpbilder kommit in på hemsidan, som planerat.  Men det kommer... 

Idag "fyller" valparna två veckor.  Det har hänt otroligt mycket den senaste veckan.  Igår började de öppna ögonen.  Än så länge är de bara små springor och de ser ingenting men om ett par dagar så kan de se sin mamma och sina syskon.

Igår fick de för första gången smaka fast föda.  Hade lagt lite valpfoder i blöt så att det var helt mjukt och sedan fick de smaka lite var och en.  Den första kulan tyckte de inte smakade något vidare, alla utom "Allan" (den gula hanen) som smaskade och åt som om han aldrig gjort annat.  Men kula nummer två och tre (mer tordes jag inte ge) verkade alla uppskatta.  De åt och nosade efter mer.  "Algot" (en av de svarta hanarna) ville ha mer och slickade mina fingrar och tog alla smulorna.

Idag har flera av valparna både gått några steg på alla fyra och suttit en liten stund, innan de stjälpt. 

När jag bäddade rent i valplådan fick de vara i Almas Biabädd men snabbt som attan var det ett par som kröp ut och gav sig ut på upptäcktsfärd på golvet.

Alma grep resolut in och lade sig i Biabädden och gav dem mat och då stannade de förstås kvar hos mamma.

På eftermiddagen fick jag hjälp med att fotografera dem och de bilderna kommer på valpsidan vad det lider.

Ett litet smakprov kommer nedan.

Idag är det en stor dag!  Valparna har börjat öppna ögonen och Alma har varit hos veterinären och fått stygnen borttagna.

I går kväll såg jag att en av de gula tikarna hade en liten smal springa på sitt vänstra öga och idag har alla, både gula och svarta, börjat öppna sina ögon så smått. Det är än så länge bara små springor men snart så.

Den minsta lilla gula tiken ("arbetsnamn" Alice) var till och med uppe på alla fyra benen och gick några steg på förmiddagen.  Hon är inte riktigt lika knubbig som de andra och har inte lika mycket vikt att bära på, så därför orkar hon förmodligen mer med sina små ben.

Och igår var det någon av dem som skällde alldeles på riktigt!  Tyvärr var jag för långt ifrån för att hinna se vem det var som hävde upp sin röst.

De börjar bli riktiga små hundar nu!

Valparna fick stanna hemma medan vi åkte till doktorn och när vi kom hem rusade Alma in för att se att alla var kvar.  De brydde sig inte utan sov bara lugnt vidare, så nu har Alma gått ut en sväng på tomten i stället.  Hon är ju så himla duktig och lätt att ha att göra med.

Men det är inte alltid lika kul med djur!  På väg hem från veterinären åkte jag via Lantmännen och köpte en säck valpfoder till Alma.  Jag ställde säcken i grovköket och stängde dörren - trodde jag!  När jag kom ut i köket såg jag Ida stå där och se olustig ut och misstänkte genast att det var något lurt på gång.  Och mycket riktigt!  Inne i grovköket stod Fanny och Hilda och kalasade direkt ur säcken.  De hade lyckats ta sig in där, stjälpt omkull säcken och bitit hål mitt på den.  När jag schasat bort hundarna och tog tag i säcken för att hälla över maten i fodertunnan gick säcken mitt itu och maten åkte ut över hela golvet.

Kul med djur, som sagt!

I morgon hoppas jag kunna ta de första porträttbilderna av valpar med ögon.

Alma börjar vara sitt gamla vanliga jag igen.  Hon är med i köket när det är mat på gång och hon går med på promenaderna igen. 

På förmiddagspromenaden med Alma, Maja och Funny stegade Alma på i täten.  Hon fick bestämma hur långt vi skulle gå och det blev hela rundan.  Hon nosade i alla spår, grävde efter sork och tycktes helt ha glömt att det låg sju små knyten hemma och väntade.

Samma sak på eftermiddagen.  Men då hade tövädret gjort vägarna alldels kladdiga, så när vi kom hem blev det tvätt av hela tjocka magen.  Alma verkar helt obesvärad av sitt operationsärr och snart är det dags att ta stygnen.

Valparna växer så det knakar och på eftermiddagen var det dags för den första kloklippningen.  De båda svarta hanarna låg snällt på rygg och brydde sig inte ett dugg om vad matte gjorde medan den svarta tiken pep och tyckte det var jätteläskigt innan vi ens hade börjat klippa.  De gula var mest lite irriterade på att jag störde men i övrigt obekymrade om själva klippningen.

De börjar redan vara små personligheter.  I slutet av veckan hoppas jag de öppnar ögonen och då är det dags för porträttfotografering.  Ska sedan försöka följa dem i bild vecka för vecka.

Oj, vad tiden går.  Idag är valparna en vecka gamla och det har hänt en hel del på den här veckan.

För det första har de förstås vuxit och blivit mycket större.  De har mer än fördubblat sin vikt och de ligger nu på en vikt av ca 1 kg var.

De börjar kunna resa upp framkroppen och balansera på frambenen medan det kommer att ta ytterligare någon vecka innan bakbenen också bär. 

Störst förändring rent utseendemässigt ser man på de gula valparna - trampdynorna är nu svarta och det börjar vara ett mörkt parti runt nosen, där det förut var grisskärt.

Alma ligger inte längre hos valparna hela tiden utan går ur valplådan och lägger sig på golvet, när hon tycker det blir för varmt.  Hon har en glupande aptit och får mat fyra gånger per dag men verkar aldrig bli mätt.  Undra på det när man skall föda sju små tjockisar!  Hon dricker massor av vatten och måste ut ungefär varannan timme, också ett par gånger varje natt.

Så nå´n mer sammanhängande sömn för min del är det inte tal om.  Men det gör inget, för det är så roligt att studera de små liven.  Man kan sitta bredvid valplådan hur länge som helst och bara titta.  Allt annat får vänta...

En fördel med att bo i vardagsrummet är att jag kunde titta på Vasaloppsstarten i sängen.  Skönt!

Det är en kall morgon men ser ut att bli en fin dag, så nu är det bara att klä på sig och ge sig ut i skogen med de fem som kan följa med.

Alma får tyvärr vackert stanna hemma.