Alla inlägg under december 2009

Av Margareta Dahl - 26 december 2009 14:01

En mycket kär julhälsning kom från Fröya (f d Alice), Almas dotter i Norge, och hennes familj.

    

Fröya framför granen julen 2009


Tack snälla Lise och Ole!  Hoppas Ni får en trevlig fortsättning på helgen!


I valplådan är allt frid och fröjd.  Det ligger numera sju små fullstoppade korvar och sover där - alla är så tjocka och trinda att Ida måste ha väldigt gott om mat.  De två största valparna, Bullen och Bettan, är snart uppe i 1 kilo! 

Det händer inte så mycket just nu, men ett par av de mest försigkomna valparna har börjat stödja lite korta stunder på sina små framben.  Speciellt när mamma Ida tittar in i valplådan kan de höja upp sig på frambenen riktigt högt!

Det blir en spännande vecka framöver när benen börjar bära lite bättre och ögonen öppnas!

Vilken rolig start på det nya året det blir!

Av Margareta Dahl - 24 december 2009 13:21

Julaftonens morgon var underbart stilla och vacker - som ett riktigt julkort!

     

Allt var tyst och stilla - det enda som hördes var en hackspett uppe i en av de stora lönnarna, när Ida fick gå på sin första riktiga promenad efter valpningen.  Hon njöt i fulla drag av att få vara ute och springa i snön, hon snosade i färska rådjursspår, rullade sig och grävde efter sork.  För en stund var mammabestyren bortglömda.

 

  

Ida på trappen efter promenaden

 

Se´n blev det full fart in i lådan där valparna låg lugnt och snusade.  De har blivit så stora på de här sex dagarna och nästan fördubblat sin vikt redan.  Det är bara lilla Betty Boop som fortfarande är mindre men hon ökar i samma takt som de andra, så det blir nog en stor tjej av henne med så småningom.

Till sist den här julaftonen, som nog är den lugnaste och mest avkopplande jag upplevt, ett stort TACK för alla lyckönskningar till valparna!

   

GOD JUL TILL ALLA VÅRA VÄNNER!

 

Av Margareta Dahl - 18 december 2009 05:14

Halv två i natt, natten mellan torsdag och fredag, började Ida bli mycket orolig, flämtade och skakade och tyckte hon skulle ut hela tiden.  Det tryckte väl på så att hon kände sig nödig.  Jag vågade inte släppa ut henne i mörker, snö och kyla på egen hand, så det blev ut och pulsa i morgonrock och tofflor.

Klockan fyra, när hon ville ut för femte eller sjätte gången, bestämde jag mig för att det var lika bra att klä på sig, så sedan dess har vi varit ute och pulsat i snön vid ett par tillfällen.

Ida flämtar mycket nu och har ont men hon vill inte gärna gå och lägga sig i valplådan utan föredrar f n soffan i mitt arbetsrum.  Så nu sitter jag här en arla vintermorgon och skriver på min dator.

Fortsättning följer...

Tio över sex "gick vattnet".  Men ännu inga krystvärkar.  Kan ta ett par timmar till innan valparna börjar komma.  Ida vill bara ut...


Det blev ett långt uppehåll här, men här kommer fortsättningen.


Äntligen - en lång dag börjar lida mot sitt slut - ett lyckligt slut tack och lov.  De första krystvärkarna kom igång ungefär kl 7 i morse men trots att Ida jobbade jättehårt så hände ingenting.  Halv nio ringde jag veterinären som sade att vi skulle komma dit.  Snabbt iväg med bilen (som tur var hade jag kupévärmaren igång så det var varmt i bilen) till veterinären.  Vi väntade förstås på att valpen skulle födas i bilen.  Men vi hann fram!  I dörröppningen in till veterinären kom valpen!  Inte undra på att det hade tagit tid.  Det var en stor kraftig pojke som vägde hela 554 g.    Ida fick kalk för säkerhets skull och nästa valp kom en timme senare - en tik som också var modell större, vikt 465 g.  Sedan gick det lite snabbare - ytterligare en tik efter en halvtimme men betydligt mindre, 345 g.  Sedan blev det lugnt drygt en timme och så kom tik nr 3, ännu större, 495 g, och strax därefter en liten pojke på 400 g.  Sedan var det lugnt länge, Ida fick lite lunchmat och Barbro och jag fick kaffe och mackor.  En röntgenundersökning visade att det var två valpar kvar i magen.  Men inget mer hände.  Mer kalk och dessutom oxytocin den här gången.  Så småningom, efter ca två timmar, kom ytterligare en hane, också en bamsing på 450 g.  Se´n var det stopp.  Nr 007 (som skall kallas Bond) behagade inte göra entré.  Mer kalk och oxytocin och sedan fick vi åka hem.  Klockan var då fyra på eftermiddagen och kliniken skulle stänga.  Veterinären trodde att den sista valpen säkert skulle ha kommit till kl 19, men inget hände.  Vi skulle höra av oss igen vid 21-tiden och informera om läget.  Veterinären tyckte vi skulle ha is i magen och vänta till lördag morgon och då komma in till kliniken igen. 

Vid halvtiotiden behövde Ida ut.  Hon kissade och bajsade och sprang runt en del och se, det gjorde nog susen.  För kl 21.55 kom den sista valpen, också en hane men betydligt mindre, 390 g.

Alla valpar är bruna och sammanlagt blev det alltså tre flickor och fyra pojkar.

Nu skall vi försöka vila allihop några timmar - vi börjar verkligen vara trötta efter en vaknatt och en lång, lång dag.  Men vad gör det när allt slutade lyckligt.  Så här långt, är väl bäst att tillägga.

ViLL uttrycka mitt varma tack till den underbara personalen på Arboga Djurklinik för deras fantastiska stöd och engagemang under hela långa dagen!  Ett speciellt tack till Barbro för att Du ställde upp som barnmorka och hjälpte de små till världen!

Här är några första, tyvärr ganska dåliga bilder av mor och barn:

Barbro hjälper valparna att börja dia

 

Ida och valparna pustar ut efter en lång dag   

Här är vi alla sju! 


Av Margareta Dahl - 15 december 2009 21:27

Idag har Björne "flyttat".  Marianne, som förhoppningsvis skall bli hans nya matte för gott, var här idag och hämtade honom.  Han skall vara hos Marianne och hennes familj inklusive labbekompisen Bruno och hundtjejen Cassis, på foder under en prövotid för att se att allt funkar.  Bl a måste han lära sig att vara med på jobbet, att gå på sta´n och att umgås fint med både vuxna och barn.  Björne är ju fortfarande en väldigt glad och valpig kille, trots att han snart blir 2 år - nu måste han bli lite mera vuxen.

Det kommer säkert att gå jättebra, för Marianne är väldigt lugn och hundvan.

I övrigt så väntar vi...

  

Funny gör Ida sällskap i valplådan - väntar hon på att få rycka in som barnvakt igen? 

Av Margareta Dahl - 14 december 2009 16:56

   Dagarna blir kortare och kortare.

Men det är så skönt nu när det är fruset på backen så att det inte blir lika lerigt inne längre.  Hundarna gillar också att vara ute och den lilla gnuttan snö som kommit lyser upp jättemycket.

  

Till och med Ida är ute långa stunder, även om hon inte springer med de andra hundarna och leker.  Och unda på det...


  

Magen växer för varje dag och blir bara större och större. Så nu har nedräkningen börjat.  Kan bara vara dagar kvar tills Ida skall valpa.

Magen har sjunkit ned mot ljumskarna - förut petade den mera rakt ut åt sidorna.

Vi tar tempen morgon och kväll för att vara förberedda när det börjar närma sig: än så länge ligger tempen jämnt runt 37,6-37,8 grader.  När den sjunker är det dags inom ca 12 timmar.

Då gäller det att snabbt hämta hit Barbro (från Kennel Eaglebess) som har lovat vara här och hjälpa mig.  Känns tryggt med någon som har så lång erfarenhet!

Men somliga bryr sig inte särskilt mycket om att det skall bli smått i huset utan roar sig på sitt eget sätt!

  

 Funny "i Lönneberga"


Av Margareta Dahl - 6 december 2009 19:58

Tiden går så fort - det är knappt två veckor kvar innan det är dags för valpning.  Ida börjar bli riktigt rund och juvren börjar vara ganska välfyllda.

 

Ida i 7:e dräktighetsveckan


Det är dags att montera ihop valplådan och för Ida och mig att flytta in i vardagsrummet, där hon och jag skall kampera ihop i ungefär 1 ½ månad innan valparna är så stora att de kan flytta in i "valprummet'" - om allt går bra vill säga!  Man vågar ju inte ta ut något i förskott.

Så här såg det i alla fall ut vid förra valpkullen:

    

Då fick Ida 9 små bruna knyten den 22 december, alltså nästan precis för två år sedan.  De bebisarna var jättefina men om man finge önska något för den här kullen, så är det att det blir fler små flickor.  Förra gången var det 8 killar och 1 tjej (Hilda som nu är hos mig).

De första ev. valpköparna har också varit här och hälsat på, Sonia som vill ha en hane och Bitte som är intresserad av en tik.  Ganska många har hört av sig och uttryckt sitt intresse men hur det sedan blir i slutänden vet man ju aldrig.

Min största förhoppning är att valparna får komma till snälla och intresserade hundvänner, som är beredda att ägna mycket tid åt sin nya familjemedlem.


Skapa flashcards