Alla inlägg under juni 2010

Av Margareta Dahl - 30 juni 2010 09:15

Hildas valpar står naturligtvis i fokus just nu.  Men Idas valpar med Yngve spelar fortfarande en stor roll i vårt liv, inte minst genom Lillan(Kajsa).

Idag fick vi ett kärt besök.  Då kom Anders och Karin från Säter på besök med valp 007, d v s Bond.  Först tyckte han det var lite läskigt med alla stora "tanter" som skällde på honom - mamma Ida brydde sig inte ett smack om honom - men se´n bjöd Lillan upp till bus och då blev det riktigt roligt. 

  

De brottades och sprang runt på gräsmattan tills båda var helt slut.  Då låg de ner och drack vatten tillsammans.

  

Bond och Lillan i samma vattenskål


Efter en liten fikapaus gick vi till sjön så att Bond och Lillan fick bada.  Och det var dagens höjdpunkt!  Båda älskar att plaska i vatten och simmar jättebra.  De hade hur kul som helst!

      

Skönt att bada en varm sommardag! 

Av Margareta Dahl - 28 juni 2010 09:00

Som hon har väntat!  Hon har suktat och gråtit utanför valprummet.  Men så i ett obevakat ögonblick, när mamma Hilda var ute, lyckades Funny smita in till valparna.

Hon bara älskar valpar!  Att få tvätta och pyssla om småttingarna är det bästa hon vet.  Hon lyfter på bakbenet så att de skall komma åt att dia.  Och de suger och suger men efter en stund blir de jättesura.  Det kommer ju ingen mjölk.  Det är bara fusk.  Men Funny är nöjd!

  

Funny tar hand om Hildas valpar

Av Margareta Dahl - 25 juni 2010 10:56

En riktigt GLAD MIDSOMMAR önskar

vi alla labbevänner runtom i världen!

Och alla andra vänner och bekanta också förstås!

 

 

Bakat och fotograferat har Birgitta Melin 

Av Margareta Dahl - 25 juni 2010 10:30

I onsdags var det det preminär: första gången som valparna åt själva i valpbaren.  De fick pröva på att äta torrfoder, blötlagt länge och sedan mixat så att det närmast ser ut som ärtsoppa.

  

Första besöket i (valp-)baren!


  

Mums att få äta själv!  Efteråt är man helt insmord i mat men då kommer mamma och "diskar" oss.


Men stackars Lill-Klas är så liten att han inte räckte upp över kanten utan han fick en egen liten hög mat på tidning. 

 

Lill-Klas låter sig väl smaka 


Sedan har vi fortsatt tillvänjningen vid vanlig mat.  Men när de fick köttfärs utrörd med äggula behövdes minsann ingen tillvänjningsperiod!  Det gick ner i rasande fart och jag blev tvungen att göra i ordning mer för det räckte inte till alla.  Det var ju så gott att de bara ville fortsätta äta, trots att magen var som en liten spärrballong.

Så nu får de vanlig mat fyra gånger per dag: mixat torrfoder på morgonen, köttfärs o äggula till lunch, A-fil med druvsocker på eftermiddagen och torrfoder igen på kvällen.  När de kommit in mer i att äta torrfoder (valpfoder) så skall jag försöka strö lite mjölkersättningspulver över, så att de får i sig lite "valpmjölk" även den här vägen.

Hilda går inte in i valplådan mer än 4-5 gånger per dygn nu, men det gör ju inte så mycket nu när de har lärt sig äta själva.  Det var betydligt jobbigare när man skulle handmata - det tog ca 2 timmar varje gång innan alla 10 fått sitt och lagom när man var färdig var de första hungriga igen.

Valparna har även utvecklats mycket den här veckan. alla har fått ögon, de "springer" riktigt snabbt på alla fyra, även om det blir en liten vurpa då och då, och de har börjat upptäcka varandra.  De börjar så smått att busa och brottas och sover inte riktigt lika mycket längre.



Av Margareta Dahl - 18 juni 2010 19:31

Nu börjar det gå snabbt framåt i valplådan.  Alla valparna klarar nu att resa upp huvudet, att stödja sig på frambenen och att vingla fram en liten bit även på bakbenen.  Och Conrad, en av de bruna hannarna, var först med att få en liten ögonglipa, än så länge bara på vänster öga.  Om man tittar väldigt noga så kan man ana att några av de andra valparna också har små smala ögonspringor.  Under helgen kommer nog alla att öppna ögonen och i nästa vecka börjar även hörseln att fungera.  De börjar bli små hundar!

Redan nu känner de när man sätter sig vid lådan och kommer framkrypande till kanten - de verkar bli små sociala varelser precis som de flesta labbevalpar.  

Här är halva gänget, 10 dagar gamla


De har också lärt sig att när jag tar upp dem och bär dem med huvudet upp mot min haka - då vankas det mat.  Till att börja med skrek och fäktade de vilt för att komma ner.  De båda svarta pojkarna, Calle och Curt, som är mest macho, protesterar fortfarande lte grann, mest för syns skull, känns det som, men alla äter fint ur nappflaska nu.  Fast mjölkersättning smakar blää.  A-fil med druvsocker skall det va, annars får det vara.    

Barbro hjälper till att nappa valparna


Om någon vecka är det dags att börja med lite köttfärs med äggula och att testa om de kan äta själva från fat i stället för att bara dia.

  

Trångt vid matbordet


Fortfarande får jag passa dem när det är matdags hos Hilda, så att alla får sina spenar.  Det finns ett par stora stöddiga pojkar som gärna skuffar undan de lite mindre.  Men nattsömnen har varit ganska bra på sistone i alla fall.

  

Lill-Clas bredvid Carl-Alfred

Av Margareta Dahl - 13 juni 2010 18:56

Valparna har nu hunnit bli en hel vecka.  Den här första veckan har varit fylld av både glädje och sorg men framför allt av vaknätter. 

Efter själva valpningen, som ju gick så bra, fortsatte Hilda att vara väldigt orolig, hon flåsade och bäddade och fick feber.  Hässjandet fortsatte timme efter timme, 24 timmar om dygnet, t o m när hon sov.  Så på onsdagen fick vi en tid hos veterinären för en koll av att det inte fanns några efterbörder eller kanske t o m en valp kvar i magen.  Men allt var bra på den fronten och veterinären Lage trodde nog flåsandet berodde på att hon var så varm.  Dels hade hon ju feber, dels var det rätt varmt ute.  Och han hade rätt!  Ett bevis på det var att medan vi väntade på att vet. skulle komma lade sig Hilda ser på deras kalla klinkergolv i ett härligt svalt rum med luftkonditionering och somnade så gott att hon inte ens märkte när han kom in i rummet.

Men under de här dagarna hade Hilda jämt upp med sig själv och valparna fick inte riktigt den omsorg de behövde.  Det var speciellt en liten brun pojke, Lill-Clas kallad, och en svart flicka, den minsta av valparna vid födseln, som inte ökade i vikt som de skulle. 

Jag jobbade mycket med dem, gav modersmjölksersättning, A-fil med druvsocker och masserade och knådade dem för att de skulle hålla blodcirkulationen i gång.  Lill-Clas repade sig och blev pigg igen även om han bara väger ungefär hälften så mycket som de största pojkarna nu, ca 500 g mot de största svarta, Calle och Curt, som väger ungefär 900 g.

Den lilla svarta tiken, som skulle ha hetat Cinderella, orkade inte komma tillbaka och trots besök hos veterinären med behandling mot uttorkning blev hon bara en vecka gammal.  Natten mellan lördag och söndag ungefär kl 2 gav hon upp.  Jag hade henne låg insvept i en filt på mitt bröst under täcket i min säng för att hållla henne varm men hon andades så tungt och kved vid varje andetag så det kändes nästan som en befrielse när hon gav upp.  Jag tyckte så synd om henne som mådde så dåligt och nog hade ont också.  Man känner sig så hjälplös när man inte kan hjälpa och lindra.

Så nu är det ett gäng på 10 valpar kvar. 

Det räcker ju för Hilda att föda - det blir en spene till dem var, d v s om man passar valparna så att inte de stora och tuffa först äter ur all mjölk i sin spene och sedan knuffar undan de lite mindre från deras matställe.

För säkerhets skull ger jag samtliga tillägg och kommer så att fortsätta så länge det verkar behövas, åtminstone två gånger om dagen.

Just nu är det en valp som piper väldigt och när jag lämnade datorn för att gå och se till den (kissnödig!) så missade jag att stänga grinden in till valparna.  Genast var Ida, Hildas mamma, där och smög in och skulle kolla på valparna.  Hon är så jättesugen och tycker att hon skall hjälpa till att ta hand om dem.  Men pyttsan!  Den annars så timida Hilda ställde sig framför valplådan och morrade åt sin morsa.  Så det försöket gick inte!

       

Här är valparna 6 dagar gamla

Nu hoppas jag på ett par lugna nätter - hittills har det blivit ca 3-4 timmar sömn varje natt.

Till sist ett jättestort TACK till Barbro som alltid ställer upp med handfast hjälp och så till den underbara personalen vid Arboga Djursjukhus, speciellt Lage och Linda, som kommer och hjälper till trots att det är lördagseftermiddag och studentfirande.

Av Margareta Dahl - 6 juni 2010 17:49

De senaste dagarna har Hilda varit så tjock att hon haft svårt att springa - magen har varit jättetjock och hon har varit bred som en lagårdsdörr över ryggen.  Hon har haft det väldigt jobbigt och hela tiden letat efter svala platser att ligga på t ex i en stor grop som hon grävt intill huset eller på klinkergolvet i grovköket.

Valplådan har stått klar en tid och lilla Kajsa var inte sen att prova den.

  

Kajsa provar valplådan


Så idag den 6 juni går flaggan i topp för Hilda och hennes "fotbollslag"!

Natten mellan lördag och söndag, precis på utsatt tid, började valparna komma.  Vid åttatiden på kvällen var Hilda orolig, darrade och hässjade och bäddade runt både i valplådan och i min säng.  De första valparna fick komma i grovköket, där Hilda själv valde att lägga sig, men sedan blev det för oroligt med de andra hundarna som skällde utanför, så då flyttade vi in i valplådan i stället.

Kl 22.24 var det dags för valp nr 1 att titta ut.  Det blev en brun hane utan fostersäck på 408 g.

Kl 22.45 kom en svart hane som vägde 458 g (en riktig bamsing) med bakänden först.

Kl 23.43 kom en svart tik (utan fostersäck) på 336 g

Kl 23.52 kom ytterligare en svart tik, den här gången med bakänden först. Hon vägde 333 g.  Se´n blev det en liten paus och

Kl 00.30 kom den första bruna - en hane på 356 g - som plötsligt bara låg bakom Hilda utan att vi märkt av några värkar.  Strax därefter

Kl 00.45 kom nästa bruna hane, den här gången på 428 g.  Så en ny paus till

Kl 02.05 då en svart hane på 410 g behagade göra entré på hallgolvet när Hilda åt lite mellanmål.  Han följdes

Kl 02.44 av ytterligare en brun hane, lite mindre den här gången på 340 g.  Sedan

Kl 03.10 var det äntligen dags för en brun tik, som vi väntat på hela kvällen.  Hon var riktigt stor och kraftig och vägde 378 g.  Tyvärr var hon den enda bruna tiken i kullen!

Kl 03.50 kom en svart tik som hoppade ut i världen på gräsmattan när Hilda fick gå ut för att kissa.  Hon vägde 358 g och till sist

Kl 04.30 ytterligare en brun hane på 355 g den här gången.  Då var Hilda så trött att vi aldrig såg att hon hade några värkar utan han halkade bara ut på egen hand.

Ja, Ni räknade rätt!  Det blev sammanlagt 11 valpar - ett helt fotbollslag - 5 bruna hanar, 1 brun tik, 2 svarta hanar och 3 svarta tikar.

  

Hilda vilar ut med nio av sina valpar - två till kom efter en stund


Alla valparna är pigga och välskapta och har redan skaffat sig små klotrunda magar, för Hilda verkar ha hur mycket mjölk som helst.  Hilda är pigg och glad och äter med god aptit men hon är väldigt varm, hässjar nästan hela tiden, dricker mycket vatten och behöver gå ut ofta.  Hon är lite tveksam till att lämna valparna men nöden har ingen lag...


Skapa flashcards