Lillan är insnöad

Nu känner jag också mig helt insnöad, både bokstavligt och bildligt!  Efter att med största svårighet ha tagit mig hem från Flen i tisdags eftermiddag från styrelsemöte i Sörmlands labradorklubb (det isade igen på vindrutan hela tiden så jag såg inte ett dugg!), så bestämde jag mig igår för att nu får bilen stå!

Så Ida och Maja och jag tog en promenad till brevlådan (någon km härifrån) och hämtade tidningen.  Jag såg snöplogen på håll och var bara rädd för att vi skulle möta den, för det finns ingenstans att ta vägen.  Vallarna på sidorna av vägen är mer än meterhöga och det är inte så lätt att slänga sig ut där med två hundar.  Som tur var vek plogen av åt motsatt håll.

Men idag var jag bara tvungen att ge mig av till affären för att proviantera lite grann.  Vägen utanför hade nyligen blivit plogad och den "vänlige" föraren lägger konstant upp en jättevall framför mina grindar, ca 1 meter hög och 2-3 meter bred.  Han tycker tydligen jag behöver motion!  Jättebussigt!

Det tog mig en timme att skotta rent framför grindarna och då bestämde jag mig definitivt att nu måste jag bara försöka hitta någon annanstans att bo!  Man blir ju inte precis yngre med tiden och kombinationen av snöskottning och eldning med pellets börjar bli mer än jag orkar med.

   Det är ju tur att det finns några som tycker det är kul med snön!  Lillan och Casper vill knappt komma in utan de ligger och rullar, springer och busar och håller igång timme efter timme.  När de till slut kommer in blir det väldigt lugnt och skönt här inne, för de sover som stockar - tills det är dags att gå ut och busa igen.

Lilla Betty Boop (nu Lillan) kikar in genom stängslet till de vuxna - varför får jag inte vara med?

Ida har definitivt taggat ner nu - hon lunkar så sakteliga fram och tycker det är jobbigt när hon skall göra ifrån sig att behöva ge sig ut i den djupa snön.  För på vägen går det ju inte att sätta sig!  Det gör inga väluppfostrade hundar, tycker hon.

Magen växer för varje dag.  Det är snart bara två veckor kvar.  Nästa vecka är det dags att montera upp valplådan igen.  Förhoppningsvis kommer Håkan hit och hjälper mig.  Alla mina verktyg blev ju stulna när vi hade inbrott i släpet med utställningsgrejorna inför Dingtuna-utställningen i höstas, så skruvdragare och andra bra-att-ha-grejer lyser med sin frånvaro nu.  Dessutom behöver jag hjälp med att flytta undan två fåtöljer och rulla ihop den tjocka (och tunga!) Kina-mattan, som pryder vardagsrumsgolvet.  Det får bli en vanlig trasmatta i stället under tiden som valparna härjar där inne.

De flesta förberedelserna är nu gjorda inför utställningen på Strömsholm den 23 januari.  Det är ju lite tråkigt att inte kunna vara med på den sista utställning som jag ansvarar för, men det kan inte hjälpas.  Idas valpning, som skall äga rum precis den dagen om hon håller tiden, måste ju gå i första hand.