I början av veckan var det riktigt varmt och skönt.  Men sedan har det blåst en mycket kall vind, som har gjort att alla vårkänslor kommit av sig.

I dag, torsdag, bestämde i alla fall Barbro och jag att vi skulle träna apportering för första gången den här säsongen.  Sagt och gjort - jag tog fram 4 fåglar ur frysen, en and, en kråka, en skata och en liten trast.  Sedan åkte jag hem till Barbro, som bor i en söderbacke där all snö och is nu är borta.  Vi började med att kasta dummies till unghundarna Casper och Lillan.

För Casper var det allra första gången som vi över huvud taget tränade om man bortser från lite pinnar och bollar.  Han var jätteduktig, sprang direkt ut och hämtade dummien och kom tillbaka till mig.  Någon gång fick jag den t o m i handen.  Så det var en start som gav mersmak.

Sedan var det Lillans tur.  Hon stack också ut och tog dummien direkt men sedan måste hon ju bara göra ett ärevarv och visa hur duktig hon var.  Sedan kom hon och lämnade av ganska bra.  Vid tredje försöket kom jag på att jag kanske skulle kalla in med visselpipan i stället för att bara berömma när hon kom.  Och döm om min förvåning - hon kom på direkten och inte bara det - hon satte sig framför mig och höll fast dummien tills jag tog den.  Vi testade en gång till för att se så att det inte bara var en tillfällighet.  Men hon kom lika bra vid andra försöket, så då slutade vi när det gick som bäst.

Sedan var den Hildas och Almas tur.  De fick först hämta en enkelmarkering med dummy, som båda tog utan problem.  Sedan fick de en enkelmarkering med kråka och till slut en dubbelmarkering med and och kråka.  Inga problem för någon av dem, även om Hilda tjafsade lite innan hon tog upp fåglarna och sedan höll på och hoppade efter dem när jag tagit dem.

Vi avslutade med ett litet fält, med tre fåglar för Hilda och fyra för Alma.  Hilda sprang först ut till skatan, men den lämnade hon och tog kråkan i stället, sedan hämtade hon anden.  Men så småningom kom även skatan in.

Alma hämtade ganska snabbt in tre fåglar men anden, som ju är den populäraste, hittade hon inte, konstigt nog, utan hon var och cirklade runt där vi kastat markering med den.  Men hon låg kvar och jobbade bra i området, och till slut fick hon anden "i näsan".  Tyvärr är hennes avlämningar inte så bra (den sista var jättefin) och hon kissar gärna på vägen hem med apporten.  För att vara första försöket på säkert ett år var det i alla fall fullt godkänt.

Alma njuter i solen

Till slut körde Barbro med Carl-Anton.  Han är jätteduktig och smyger upp till henne och väntar tills hon känner att han är tillbaka innan han släpper fägeln.  På slutet kastade vi också ett par markeringar mot en "target" och sedan fick han en dirigering till samma ställe.  Det är lite svårt för Barbro att få honom att stå eller sitta i exakt rätt riktning när hon skickar honom, men när vi hjälptes åt och jag stod bredvik och talade om när han var riktad åt rätt håll gick det bättre.  Så i sista försöket gick han rätt på och plockade utan problem in anden.

Efter träningen satt vi på Barbros veranda i solen (fast den gick i moln lite då och då och då blev det ganska kyligt) och åt ostkaka med jordgubbar och vispgrädde.  Och då hörde vi först ett par tranor som flög förbi och sedan kom det en citron-fjäril fladdrande i solen.

Så det blir nog vår i år med, trots allt!

När jag kom hem fick valparna testa fågel.  De var alla jätteintresserade och Dexter tog trasten och gömde sig under bordet med den och när någon av de andra valparna försökte närma sig, morrade han som ett annat lejon.

Dexter vaktar på "sin" fågel