Alla inlägg under februari 2012

Av Margareta Dahl - 22 februari 2012 17:45

Grattis alla Almas barn som fyller 3 år idag!  Tänk vad tiden går fort och vad Ni blivit stora nu!  Jag kommer ihåg som igår när Ni föddes (med kejsarsnitt på Strömsholms djursjukhus) och veckorna därefter.  Ni var så´na snälla barn, jättekeliga och trevliga på alla vis.  Det var något speciellt med den här kullen!  Kanske möjligen för att det var Labbehusets första?


Så här söta var Ni när Ni bodde här i Labbehuset:

      Här har valparna och Alma just kommit hem!


       

Alice                                      Alfred                               Ally                             Allan


       

Mat ute första gången - smaskens!


Och nu har Ni blivit så här stora:

       

Elton                                 Fröja                              Sally                                Viltspårträning på

                                                  
                                                  
                 kennelträffen 2011


Stort grattis till Er alla, mina kära valpisar!  Hoppas Ni får många lyckliga år med Era hussar och mattar!


Av Margareta Dahl - 19 februari 2012 11:00

En liten brun tjej på 7 månader har varit här på besök några dagar.  Det är Hildas dotter Sari från kullen sommaren 2011, som uppfödaren Barbro själv valt att behålla.

 

Sari har bott tillfälligt några månader hos Hildas fodervärdar, medan Barbro fixade sitt stängsel runt hundgården. 

Sari har trivts som fisken i vatten med att busa med mamma Hilda medan morsan inte varit lika förtjust.  Men snäll som hon är säger hon aldrig ifrån utan låter lillan hållas.

När så Hilda fick ett sår i nedre ögonlocket höll lilla Sari hela tiden på och slickade där.  Efter besök hos veterinären med Hilda bestämde Karin, Hildas matte, och jag att det var lika bra att Sari fick stanna här i Sickelsjö och busa med Liza som är bästa kompisen.


     

De två är precis jämnstora och har samma busiga kynne så de passar så bra ihop.  Nu fick Sari också chansen att vara med ute i skogen och springa för fulla muggar, vilket varit lite svårt i Kvicksund, där Hilda nu bor, med alla hus och bilar.

      

Så här söt är Sari när hon bor hos oss i Labbehuset några dagar vintern 2012


Eftersom det bara var tänkt att Sari skulle vara hos Karin och Hilda en kortare period och Barbro nu fått sitt stängsel klart, bestämde vi att jag skulle köra hem till Barbro och lämna Sari, så tisdagen den 21 februari gick turen till Mullhyttan, där Barbro bor över vintern med sina hundar.

Av Margareta Dahl - 12 februari 2012 18:15

Strax norr om Sickelsjö ligger naturreservatet Amerika och dit tog vi vår söndagspromenad i det härliga vårvädret, Christer, jag och de 4 hundarna.  Jag har länge varit nyfiken på att leta mig dit och vi hade studerat kartan noga innan vi gav oss iväg för att komma rätt.  Vi vandrade iväg över de vidsträckta fälten bort mot Tofthammar och sedan vidare på vägen som går in från stora vägen vid Tofthammar i riktning mot gamla Örebrovägen.  När vi kom till en liten korsande väg tog vi vänster mot Sandhagen och efter ett par kilometer var vi framme.  Här såg vi parkeringsplatsen som är utmärkt på kartan men någon informationstavla som det lär skall finnas såg vi inte till.

Enligt Länsstyrelsens hemsida om naturreservat i Arbogatrakten består terrängen i Amerika till mer än hälften av olika slags våtmarkstyper och speciellt på våren kan det vara svårt att ta sig fram där.  I naturreservatet ingår två mindre vattenområden, den lilla myrtjärnen Amerikasjön och norra delen av Ljungsjön.

Vi kom vandrande efter stranden på Ljungsjön, där en stor tallmosse breder ut sig.  Större delen av reservatet täcks av skog och det finns mest barrträd men också lövdominerad skog med vårtbjörk, asp, lind och rönn.  Över Amerikasjön kan man på sommaren se mängder av trollsländor som patrullerar fram och åter över sjön.  Det finns också en rik flora av svampar, lavar och mossor men av allt detta såg förstås vi ingenting, eftersom snön orörd bredde ut sig över både land och sjö.

Efter att ha sneddat över isen på Ljungsjön och fortsatt vår vandring hemåt lovade vi varandra att ta en cykeltur till Amerika till sommaren för att själva titta närmare på växt- och djurlivet och kanske rentav ta ett dopp i Amerikasjön?

Varför kallas det då Amerika?  Vid parkeringsplatsen kan man se resterna av ett gammalt torp som lär ha hetat Amerika  och där finns det planterade växter, t ex klättervildvin, krusbär och höstaster som alla har sitt ursprung i Nordamerika.  Kanske närde de som en gång bebodde och brukade dessa arma marker en dröm om att få starta ett nytt liv "over there"?




                                           

Av Margareta Dahl - 4 februari 2012 09:45

I lördags firade Alma sin 7-årsdag med en långpromenad på 3 timmar, trots att termometern visade runt minus 15 grader.  Inga besvär!  Hon är med andra ord still going strong och är nästan lika pigg som tidigare.   Nu är hon ju gammelmor i huset, sedan Maja gick bort, men gnistan har hon kvar.  När ungtuppar som Bond och Bono kommer på besök får de eftertryckligt veta vem i huset det är som bestämmer.  Hon kan faktiskt vara en riktig bitch!

Alma har ju tidigare varit väldigt jaktintresserad och mer än en gång försvunnit i skogen och varit borta både en och två timmar.  Nu för tiden travar hon på bakom matte och husse och gör bara då och då en liten lov in i skogen, när doften av rådjur och hjort blir för lockande.






                                                  
    Alma 2 år




           

                                            2008 blev Alma viltspårchampion och fick den här bucklan

                                            som bästa retriever vid SSRK Östras prov i Nävekvarn

Av Margareta Dahl - 3 februari 2012 09:30

Livet på landet blir aldrig långtråkigt!  Det är fullt av djur i naturen runt Labbehuset, älg, hjort, rådjur, räv och en och annan hare.  Till och med spår efter skogshare har vi sett på de snöiga skogsvägarna.

För att inte tala om alla fåglar som nu börjar vakna till liv.  Speciellt livaktiga verkar hackspettarna vara - både stor hackspett, gröngöling och spillkråka hörs dagligen.

Tyvärr finns det också några små fyrbenta mindre välkomna varelser - mössen!  Trots att det lär ha varit ett riktigt råttår i år har jag faktiskt inte alls haft lika många besök inne i huset den här vintern som förra.

Men så idag, när jag gjorde mig till och skulle dammsuga även under soffkuddarna i soffan i vardagsrummet - då hade de varit där!  Ett litet fint rede hade de gnagt ut i bäddmadrassen och lagt upp ett lager hundmat som förråd för kommande, bistra vinterdagar.  Snabbt plockade jag bort all hundmaten och dammsög noga i "hålet" och runt omkring.  Men djurvän som man är kunde jag inte låta bli att ha lite dåligt samvete för att jag raserade allt jobb de måste ha haft för att få till boet.  Tänk vilket slit att bära hundmatskulorna från köket (eller var hade de egentligen hämtat maten?) ända in i vardagsrummet och att sedan klättra upp på soffan och dyka ner under kuddarna, göra ett bo och lägga en kula där för att sedan kila tillbaka till köket och hämta nästa.  Det måste ha tagit många turer och jättelång tid att få till det - och så kommer jag bara och raserar alltihop!  Stackars små möss!


Av Margareta Dahl - 3 februari 2012 09:30

Ytterligare ett kärt storbesök fick vi här i Labbehuset i fredags.  Då kom Lillans (och Bonds) kullbror Bono med matte och husse hit och hälsade på.

Vi hade inte träffats sedan augusti 2010 på Kennelträffen när Bono var 8 månader, så man kan väl lugnt säga att Bono växt till sig.  Han är idag, vid 2 års ålder, en riktig bjässe till hane men otroligt snygg och väldigt gosig.  Lite busig är han förstås ännu - alla valparna i den här kullen har varit vilda av sig - och han har fällt matte ett antal gånger. som tur är utan några vådligare skador. 

Bono klev in här som om han aldrig varit härifrån sedan han var valp.  Det är så kul att se att alla valparna som är här på besök känner igen sig så väl - om de känner igen sin gammelmatte också är väl mer tveksamt.

Han hade som sagt växt till sig sedan han var valp och gick obehindrat fram till köksbordet, när vi satt där och fikade, och la sitt stora huvudet på bordskanten. 

 

Så här liten och söt var Bono, eller Börje som han kallades som valp, när han var 6 veckor!


Efter fikat gick vi en promenad i skogen bakom huset och då fick bara Lillan följa med av mina hundar.  Det syntes verkligen att Bono och Lillan har samma kynne.  De sprang och jagade varann och hade dragkamp om en stor pinne.  Båda morrade och lät som farliga vilddjur fast det bara var på kul.  Lika barn leka bäst!


       

Skapa flashcards