Alla inlägg den 3 februari 2012

Av Margareta Dahl - 3 februari 2012 09:30

Livet på landet blir aldrig långtråkigt!  Det är fullt av djur i naturen runt Labbehuset, älg, hjort, rådjur, räv och en och annan hare.  Till och med spår efter skogshare har vi sett på de snöiga skogsvägarna.

För att inte tala om alla fåglar som nu börjar vakna till liv.  Speciellt livaktiga verkar hackspettarna vara - både stor hackspett, gröngöling och spillkråka hörs dagligen.

Tyvärr finns det också några små fyrbenta mindre välkomna varelser - mössen!  Trots att det lär ha varit ett riktigt råttår i år har jag faktiskt inte alls haft lika många besök inne i huset den här vintern som förra.

Men så idag, när jag gjorde mig till och skulle dammsuga även under soffkuddarna i soffan i vardagsrummet - då hade de varit där!  Ett litet fint rede hade de gnagt ut i bäddmadrassen och lagt upp ett lager hundmat som förråd för kommande, bistra vinterdagar.  Snabbt plockade jag bort all hundmaten och dammsög noga i "hålet" och runt omkring.  Men djurvän som man är kunde jag inte låta bli att ha lite dåligt samvete för att jag raserade allt jobb de måste ha haft för att få till boet.  Tänk vilket slit att bära hundmatskulorna från köket (eller var hade de egentligen hämtat maten?) ända in i vardagsrummet och att sedan klättra upp på soffan och dyka ner under kuddarna, göra ett bo och lägga en kula där för att sedan kila tillbaka till köket och hämta nästa.  Det måste ha tagit många turer och jättelång tid att få till det - och så kommer jag bara och raserar alltihop!  Stackars små möss!


Av Margareta Dahl - 3 februari 2012 09:30

Ytterligare ett kärt storbesök fick vi här i Labbehuset i fredags.  Då kom Lillans (och Bonds) kullbror Bono med matte och husse hit och hälsade på.

Vi hade inte träffats sedan augusti 2010 på Kennelträffen när Bono var 8 månader, så man kan väl lugnt säga att Bono växt till sig.  Han är idag, vid 2 års ålder, en riktig bjässe till hane men otroligt snygg och väldigt gosig.  Lite busig är han förstås ännu - alla valparna i den här kullen har varit vilda av sig - och han har fällt matte ett antal gånger. som tur är utan några vådligare skador. 

Bono klev in här som om han aldrig varit härifrån sedan han var valp.  Det är så kul att se att alla valparna som är här på besök känner igen sig så väl - om de känner igen sin gammelmatte också är väl mer tveksamt.

Han hade som sagt växt till sig sedan han var valp och gick obehindrat fram till köksbordet, när vi satt där och fikade, och la sitt stora huvudet på bordskanten. 

 

Så här liten och söt var Bono, eller Börje som han kallades som valp, när han var 6 veckor!


Efter fikat gick vi en promenad i skogen bakom huset och då fick bara Lillan följa med av mina hundar.  Det syntes verkligen att Bono och Lillan har samma kynne.  De sprang och jagade varann och hade dragkamp om en stor pinne.  Båda morrade och lät som farliga vilddjur fast det bara var på kul.  Lika barn leka bäst!


       

Skapa flashcards