Alla inlägg den 27 mars 2012

Av Margareta Dahl - 27 mars 2012 08:42

I lördags började Labrdorklubbens viltspårkurs - för mig ett väldigt trevligt vårtecken.  Visserligen skulle jag väl kunna träna hemma på egen hand men samvaron med andra labbeägare och hundar är ju så trevlig, så jag anmälde Liza till årets kurs för att äntligen komma igång att göra något med henne.

Hon har gått ett litet valpspår i somras när hon bara var 5-6 månader men se´n har det inte blivit någon träning.  Så nu fick hon gå ett riktigt spår för första gången.  D v s det var ju bara ett litet kort spår med en vinkel men i alla fall.

Hon började riktigt bra och spårade på väldigt noga men så plötsligt kom hon på att det var nog något läskigt hon höll på med, så då vände hon och kom tillbaka till mig för att få stöd.  Efter lite uppmuntran fortsatte hon att spåra och när hon kom av spåret sökte hon sig tillbaka och t o m ringade fint i vinkeln.  Klöven på slutet gick hon först förbi men så återvände hon och duttade med nosen på den som för att säga "Här har Du, matte!  Ta den Du för jag tänker då inte göra det!"  När jag tog klöven och försökte få henne att leka med den så hoppade hon bara bakåt och tänkte springa därifrån, för något så läskigt tänkte hon då inte ta i sin mun.  Men jag var nöjd ändå för hon spårade jättefint.

Med på kursen är också brorsan Ceylon med matte Päivi och husse Urban liksom Alma-sonen Elton med husse Sture, som skall gå med Elton.  Matte Marianne var förstås också med och Eltons "lillebror" Isak.  Så kul att träffa dem igen.

Alltnog, Christer och jag blev inspirerade och gick ut i skogen hemma på Sickelsjö och blodade 4 spår på lördag-eftermiddagen, ett var till Alma, Duva, Hilda och Lillan.  På söndagseftermiddagen (efter en härlig lunch utomhus!) kom Karin med Hilda också och så hade jag dessutom hämtat lilla Sari och Carl-Anton hos Barbro, så det var ett härligt hundgäng i skogen.  Hilda och Duva var först ut och båda klarade sina spår galant och Hilda bar klöven hela vägen tillbaka.  Lillan var först lite tveksam, verkade som om hon glömt bort vad det gick ut på (men det kanske inte är så konstigt - hon har inte fått ett enda spår efter anlagsprovet hösten 2010 och har aldrig gått ett spår som legat över natten) men efter första vinkeln tog hon upp sig mer och mer och sista halvan av spåret gick riktigt bra.  Det verkade som om hon plötsligt kom på att det här är nog riktigt roligt och när hon hittade klöven tog hon den med stor förtjusning och bar den hela vägen hem.  Hon ville förstås lägga sig ned och gnaga lite också men hennes stränga matte tillät inte det.


Lillan har klarat sitt anlagsprov, bara 10 månader gammal


Vi lade också var sitt spår till Liza och Sari.  Liza fick ett ungefär lika långt som på lördagen och hon började spåra redan ute på vägen och bara gick på rätt ut i spåret och lyfte inte näsan förrän hon var framme vid klöven.  Men blää, ta den ville hon inte!  Även lilla Sari, som nu har hunnit bli 8 månader, spårade fint och hon bar väldigt stolt med sig klöven tillbaka.  Tror att Liza kan bli riktigt bra så småningom - hon har betydligt mera arbetsvilja än Lillan, som ibland kan vara ganska slö.

Men roligast av alla tyckte Alma att det var.  Hon gick ut på spåret med väldig fart och den farten höll hon hela spåret, så jag fick verkligen ta ut stegen för att hänga med.  När hon kom till klöven satte hon sig snällt ner och väntade på att jag skulle ta av selen och ge henne tecken att hon fick ta klöven.  Och se´n blev det glädjefnatt!  Hon rusade runt som en vettvilling med klöven i munnen (och det var en älgklöv så den var både stor och tung att släpa på) och höll på så nästan ända tillbaka till bilen.  Sista biten blev hon lite trött så då traskade hon bakom oss, men att släppa klöven hade hon inte en tanke på.  Snacka om lycklig hund!  Man får ju faktiskt lite dåligt samvete för att Alma inte fått göra så mycket på sista tiden när hon tycker det är så roligt!


  

Alma går sitt anlagsprov 2007


Så nu får vi kämpa vidare - Liza för att klara anlagsprovet i första hand och Lillan och Hilda för att så småningom gå öppet spår.  Hilda kan nog vara klar för det snart men Lillan behöver lite mer träning först.


Skapa flashcards