När jag kom hem i lördags eftermiddag från Brukshundklubben, efter att för första gången som tävlingssekreterare ha kört ett spårprov i SBK prov, bestämde jag mig för att ta en tur på gräsmattan och plocka lite hundbajs, vilket jag hade slarvat med tidigare i veckan.

När jag var klar öppnade jag grinden ut på baksidan av huset för att tömma hinken i min kompost.   Då passade Liza på att snabbt som blixten smita ut.  Hon vände när jag kallade in henne men då kom Lillan i full fart ut genom grinden, som jag naturligtvis missat att stänga bakom mig, och strax därpå Alma.  Så se´n bar det av i full fart ut i skogen med tre glada labbar. 

Eftersom jag vet att både rådjur och älgar snart kommer att kalva blev jag förstås lite orolig för vad de kunde hitta på, så jag ropade och visslade för fullt för att försöka förmå dem att vända och komma tillbaka.

Efter en liten stund knakade det till bland buskarna och jag såg något som närmade sig mellan träden.  Och jag ropade "Duktiga hundar - kom här"!  Men den som kom fram ur buskarna var inte någon hund utan en stor älg.  Vi blev båda lika förvånade och stannade bara och stod och stirrade på varandra en lång stund.  Så bestämde sig i alla fall älgkon, för det var en hon, för att byta riktning och vek i stället av ut på hygget, utan att göra sig någon större brådska.

Strax därpå kom Liza ångande i full fart och styrde kosan mot mig men när hon fick vittring på älgen, som försvunnit ut på hygget, bytta hon förstås riktning och spårade älgen i stället.  Lillan och Alma kom lunkande efter i sakta mak och verkade över huvud taget inte ha uppfattat att de hade en älg framför sig.

Som tur var vände Liza nästan genast och kom tillbaka.  Snabbt kopplade jag upp dem och drog dem med mig in innanför staketet igen och stängde beslutsamt grinden bakom oss.