Igår var det Lillan som var i hetluften - idag var det Lizas tur att sättas under luppen. 

Vi packade på nytt in oss i bilen, hundarna och jag, och styrde kosan mot Stockholm den här gången.  Kl 13 hade vi fått en tid hos Tullverket, som alltid söker lämpliga hundar för utbildning till narkotikasökhundar, som dert heter officiellt.

Det började egentligen med att jag sökte ett nytt hem till Casper hösten 2011, men så hittade han ju en väldigt trevlig familj att flytta till och så föll det projektet.

Men när det blev dags att hitta ett nytt hem till Dexter kom idén upp igen om att "söka till tullen".  Vi bestämde då att jag skulle ta med mig både Liza och Dexter till Stockholm, när vi ändå åkte. Så blev det ju inte eftersom Dexters matte bestämt sig för att ha honom kvar men Liza fick i alla fall åka iväg på test.

Jag gjorde mig väl inga större förhoppningar om att hon skulle fixa det eftersom hon är en väldigt försiktig liten dam, visserligen jättepigg och full av bus, men ändå ganska räddhågad för nya människor och platser. 

Till att börja med åkte vi in bakom kulisserna i Frihamnen (alldeles intill Tallinks färja till Tallin) till en stor hall, där själva "testet" skulle gå av stapeln.  Det var ju bara en första förberedande liten bekantskap, kan man väl kalla det, som mest bestod av lite lek.  Liza fick springa efter en tennisboll och det gjorde hon ju glatt till att börja med men efter en stund börja hon tyngas av stundens allvar och tyckte det blev lite läskigt.  Hon är väldigt försiktig när det gäller män och i stället för att springa tillbaka med bollen till testledaren kom hon till mig och lämnade av.  Efter ett tag satte hon sig bakom den kvinnliga testledaren och tog betäckning i stället för att leka med bollen. 

Jag fick försöka kampa med henne med en trasa men den inviten nappade hon inte på över huvud taget.

Nu skall sägas att jag väldigt sällan leker med bollar med mina hundar och kampar med dem gör jag över huvud taget inte, så det var ju nästan en helt ny situation som Liza hamnade i.

Nästa test bestod av att vi skulle gå uppför en brant gallertrappa upp på ett gallergolv.  Först var Liza väldigt tveksam till att gå upp men efter lite lirkande och en och annan godbit, så följde hon i alla fall med upp ganska lugnt och fint.  Ner gick också bra, även om hon hoppade ner för de sista trappstegen.  Vi fick göra omd et en gång till och då gick hon både upp och ner utan tvekan.

Till slut ville de testa hur bytesbenägen hon var genom att rulla bollen in under en lastpall för att se hur ivrigt Liza försökte få fram bollen därifrån.  Jo pyttsan, hon brydde sig inte över huvud taget - gick inte ens fram och tittade vart bollen tagit vägen.  Det hade säkert varit skillnad om det var en köttbulle som fick rulla in under pallen - då hade hon nog ansträngt sig betydligt mer!

Så Lizas karriär som knarkhund blev kort men intensiv skulle man kunna säga!

På vägen hem från Stockholm stannade vi till hos husse, som bjöd på middag och en tur ner till sjön.  Där såg vi något som åtminstone jag inte varit med om förut.  Ca 25 m ut från stranden flöt "en stock", som plötsligt började röra på sig och som visade sig vara en bäver.  Den låg i vattenytan och flöt lojt, paddlade sig runt lite, dök ner under vattnet en liten stund för att sedan komma upp en bit längre bort.  Vi stod där och bara tittade en lång stund men se´n kopplade vi hundarna och gick hem för att inte störa för mycket.