Alla inlägg under maj 2012

Av Margareta Dahl - 13 maj 2012 09:45

Söndagen kom med sol från en klarblå himmel och helt vindstilla.  En perfekt dag för en tur med kanoten på min lilla "Hjälmare kanal".  Efter sjösänkningen av Hjälmaren i slutet av 1800-talet finns det en mängd små kanaler och diken som avvattnar fälten med hjälp av pumpstationer som är utplacerade lite här och var.


En så´n kanal utgår bakom Sågtorpet och går ut i Frösshammarsviken i Hjälmaren.  Den har vi tänkt att vi skulle utforska under sommaren.


Christer har därför tagit hit sin kanadensare och i söndags blev det preminärtur.  Eftersom den inte varit i vattnet på 30 år tog vi det säkra för det osäkra så Christer testade först ensam om den fortfarande var vattentät eller om den skulle sjunka.

   

Det gick vägen -  så sedan krånglade jag mig också i och vi paddlade uppåt Sickelsjö till för säkerhets skull.

Det var en underlig känsla att glida fram på vattnet ca 1 meter under marknivån och se de välbekanta stränderna underifrån, så att säga.

Premiärturen gick bra och nästa gång bär det ut på Hjälmaren - om vi nu kommer så långt för det är ett brett vassbälte att ta sig igenom först.

Efter paddlingen tog vi en härlig fikapaus vid vår stora ek, den som mäter hela 5.1 meter i omkrets.

 

  


 

Dagen innan tog vi en promenad i naturreservatet Södra Hammaren, som också är en ädellövskog liksom dem vi vandrat i på Öland. Men här bestod huvudsakligen urskogen av lind, lönn, asp, rönn och en och annan ek.

Lite besvikna blev vi nog ändå på markfloran.  Vi hade förväntat oss samma blomsterprakt som t ex i Albrunna lund men de enda blommor vi såg var några få vitsippor och violer.  Vi får nog göra en ny tur hit om ett par veckor när liljekonvaljer, getrams och gökört börjat blomma.

       

Men en pampig pelarsal av höga, raka stammar var det i alla fall!

Och på vägen dit hade vi en härlig upplevelse: en hind med sin lilla hjortkalv, som säkert bara kunde vara någon vecka gammal, sprang över vägen precis framför oss.  Kalven var så söt med sina långa ben och vita prickar på kroppen!

Av Margareta Dahl - 9 maj 2012 09:39

     


Fredagen den 4 maj föddes Idas barnbarnsbarn Tobbe och Tindra.  Mamma till valparna är Eaglebess Sofia, vars pappa är Björne, som i sin tur är en son till Ida.  Så nu skulle Ida, som skulle fylla 8 år i augusti, ha varit farmorsmor om hon fått leva.  Pappa till valparna är Labbetassens Sven.

Eftersom det bara var två valpar så kom inte valpningen igång som den skulle utan Sofia blev snittad.  Nu efter ca 2 veckor mår både mor och barn jättebra.  Valparna är riktigt pigga och tjocka.  Tobbe vägde drygt 600 g redan vid födseln och Tindra nästan 500 g.

Tobbe kommer förmodligen att flytta till Bamse och hans familj i Storå.  Bamse är en son till Björne och Otilda, som i sin tur är dotter till Maja, så det går i släkten.

Tindra kommer tills vidare att bo kvar hos Barbro, som nu flyttat in i sitt nya hus i Ålsäng mellan Arboga och Fellingsbro.

  

  



Av Margareta Dahl - 9 maj 2012 09:39

En så´n här dag, när regnet häller ner utanför fönstret och det blåser snålt, är det skönt att tänka tillbaka på förra veckans härliga vistelse på "Solens och vindarnas ö" Öland. Beskrivningen passade verkligen in - strålande sol från en klarblå himmel hela veckan men kraftiga, för att inte säga storm-, byar som fick mig att önska att jag tagit med lite varmare kläder, gärna termobyxor, yllemössa och tjocka vantar.

Men en härlig vecka blev det i alla fall!  Christer och jag och våra hundar Duva och Lillan bodde i ett mysigt litet hus, väldigt trevligt inrett och välutrustat.  Huset ligger bara ca 25 m från stranden på Ölands östkust, ett par mil norr om Ottenby, närmare bestämt vid Segerstads fyr. 


 

Vårt lilla krypin


 

Vindflöjeln (Christer visste berätta att det är en skärfläcka, så då fick jag lära mig nå´t nytt)


Segerstads fyr, som uppfördes redan 1883, är ett eldorado för fågelskådare och här ordnar "fyren på fyren", Christian Cederroth, fågelkurser men även fågel- och naturguidningar.  Men jag hade ju min egen fågelkännare med mig...


Närmare 300 arter är påträffade vid Segerstad, just här där strandängarna är som bredast på östra Öland.  Området mellan Segerstads fyr och Mellby Ör, en liten bit norrut, klassas som en av landets allra bästa för häckande vadare och änder.  Lokalen är avgjort en av de absolut främsta på östra Öland (södra udden vid Ottenby medräknad) för att på nära håll kunna bjuda stora mängder med sträckande sjöfågel inkl vadare, måsfåglar och tärnor.  Mellan en halv och en miljon sydsträckare artbestäms och räknas in här varje år.  Som mest har mellan fyra och fem tusen fåglar uppskattats vara i fyrbostadens trädgård.  Åtta för Öland nya arter har upptäckts vid Segerstads fyr.

Vid lågvatten blottas ett långt rev 200 meter från stranden, vilket ofta samlar mängder med änder, vadare, tärnor och måsfågel.  (Källa: "Fågellokaler på Öland" utgiven av Ölands Ornitologiska Förening 2007.)


 


När vi hyrde huset hade vi faktiskt inte en aning om att det var en så välkänd ornitologisk trakt vi kom till men vi hade turen att både få se och höra en mängd fåglar, både vanliga och mindre vanliga t ex gravand, skedand, storspov, rödbena, rapphöns, brushane (som tydligen är sällsynt på Öland) och en jorduggla, en art som bara påträffas ett 20-tal gånger per år på Öland.  När vi skulle åka ut på tur satt den bara plötligt vid sidan av vägen (eller rättare sagt "kostigen" - ett mycket gropigt, delvis vattenfyllt "dike" där verkligen Jeepen fick visa vad den dög till).  Eftersom vi körde så sakta hann vi stanna och betrakta den ordentligt men jag hann aldrig få någon bild, tyvärr.


Varje eftermiddag vid 17-tiden kom en ung havsörn glidande efter stranden på jakt efter något ätbart.  Flera gånger slog den sig ner på stranden eller på en liten "pir" som kom upp till ytan när havsvattnet sjönk undan.

 

"Vår" havsörn


I de underbara solnedgångarna lyssnade vi till storspov och enkelbeckasin och tidiga mornar bjöd stranden på ett vackert ljusspel över vattnet medan kossorna avtecknade sig mot horisonten.


       


Men vi stannade inte bara kvar vid Segerstad hela tiden.  Långe Jan och Ottenby stod naturligtvis på programmet liksom Erikstorps gamla järnåldersby.  En tur norröver till Långe Erik med lunchstopp i Byxelkrok på vägen dit och stopp i Borgholm för bunkring på vägen hem hann vi också med.  Vädret var strålande och en skön stund på stranden nedanför Långe Erik satte lite extra guldkant på dagen.  Hundarna njöt och passade på att bada i Kalmarsund och Christer vågade sig t o m ned och kände på vattnet.  Kallt!


     


De naturupplevelser som jag satte störst värde på var nog trots allt de två sista dagarnas utflykter.  På väg till Gråtorp, Ölands största bevarade borg, fick vi se en skylt till Arontorp.  Jag kom då att tänka på Karlfeldts dikt "Vid Färjestaden"  (Är näktergalen kommen till lund....), där det talas om Aronstorpsrosen (I Arontorp där blommar en ros. Jag far min kos - från rosorna på strand.)  Sagt och gjort vi svängde in till det lilla naturreservatet där det var fullkomligt ljuvligt.  Efter en kort promenad över en grönskande äng kom vi in på en stig genom täta hasselsnår, där marken var fullkomligt täckt av vit- och gulsippor.  Så otroligt vackert!


                

Fast den mest kända blomman är förstås Arontorpsrosen, d v s våradonisen, som bara växer på Öland och Gotland och som är fridlyst.  Vilken tur vi hade som kom till Öland just när den blommade!

     


I Arontorp träffade vi ett trevligt par som tipsade oss om ytterligare en vacker plats som man "bara måste" besöka i vårtid, nämligen Albrunna lund.  Så när vi skulle åka hemåt igen tog vi först en avstickare söderut över till Ölands västkust för ett besök i lunden.  Även här täcktes marken av sippor och vårört, gulsippan är karaktärsart här. 


 

Gulsippor i Albrunna lund


Skogen bestod här av ädellövskog med framför allt ek, ask och alm, där man låtit avbrutna grenar och förmultnade stubbar vara kvar och bilda en riktig urskog.  Blandädellövskogar av den här typen är ovanliga i Sverige men glädjande nog har vi även här i Sickelsjö den typen av skog på sina ställen, t ex vid Södra Hammarens naturreservat.  Naturligtvis var fågellivet också rikt och vi hörde bl a vårens första svarthätta och göktytan.


 


Här och var i lunden fanns också något som vi trodde var jordkällare, som man kanske använt till förvaring av något slag, utefter stigen.  De var vackert övertäckta med växtlighet och hade en spiralformad nedgång. 


 


Senare fick vi veta att de var byggda av militären - för vilket ändamål är dock okänt.  Inte längre så romantiskt!


Vår underbara Ölandsvecka var därmed slut.  Fantastiskt väder och underbara fågel- och naturupplevelser gör att vi redan längtar tillbaka.

För den som vill läsa mer om Ölands djur och natur kan jag rekommendera Länstyrelsen i Kalmar läns hemsida (www.lansstyrelsen.se/kalmar) där man kan hitta mycket intressant information och få många bra tips på utflyktsmål.





Av Margareta Dahl - 9 maj 2012 09:39

Nu har vi börjat på kurs, Liza och jag.  Det är Sörmlands Labradorklubb som ordnar vardags/jaktlydnadskurs med introduktion till apportering med Susanna Hultman som instruktör.

Det är ett gäng på sju labbar i åldern 11 månader till 3 år och deras hussar/mattar som är med.  Lustigt nog är fyra av dem bruna tikar.  Sedan är det två svarta tikar och en ensam "stackars" pojke, som inte vet riktigt vilken snygg tjej kan skall rikta in sig på.  Inte lätt att vara ensam tupp i hönsgård!

                

Hela gruppen      Ann-Katrine med Bero o Christina med Juni

Vi jobbar förstås med fotgående men tränar också mycket på passivitet och har så smått börjat använda pipan till inkallning och handtecken för sitt.  Alla hundarna sköter sig mycket bra, även om det ibland blir lite bus när de får vara lösa när vi tränar fotgående utan koppel.


  


 


Skapa flashcards