Alla valpar mår bra.  De äter och ser nu ut som små bollar med stora skära magar.  Ellen som var en av de minsta vid födseln vägde igår hela 705 g, d v s en ökning med mer än 100%.  Annars brukar man ju säga att valparna brukar fördubbla sin vikt under den första veckan men här har det gått fortare än så.  Alla flickorna är nu större (eller väger mer i alla fall) än pojkarna.  Minst är Elvis men även han har ökat sin vikt rejält, från 330 till 610 g.

Pojkarna är märkta med blått nagellack och flickorna med rosa, så att jag kan skilja dem åt.  Det är väl ännu inga större skillnader i "personlighet" som märks men flickorna verkar lugnare.  När man tar upp dem sitter de alldeles stilla i famnen och snusar på matten medan pojkarna mest sprattlar.

I måndags var vi tillbaka till veterinären.  Lillan fick ytterligare en kalkinjektion.  Jag var rädd att hennes flåsande och skakande var ett tecken på börjande eclampsi och nu är hon mycket lugnare.  När det var som varmast baddade jag henne med kallt vatten och hon hade en kylande badhandduk över sig.

Nu är hon mycket piggare, går t o m upp ur valplådan frivilligt när hon hör att det är mat på gång eller när hon vill gå ut.  Jätteskönt!

Hon är så mammig och sköter om sina valpar exemplariskt.  Så fort hon hör någon som piper tar hon hand om den valpen. slickar och tröstar.  Hon föser fram valparna med "hakan" så att de kommer rätt när de skall äta och ofta har hon en eller två valpar i famnen, där de sover så gott och känner sig trygga.

På nätterna är de vakna ett par gånger och vill ha mat och då händer det förstås att de hamnat lite fel i valplådan, som ju är ganska stor, och inte hittar till mamma så snabbt som de tänkt sig, så då får jag rycka ut och lyfta fram dem.  Men annars är det nu mest lugn och ro i valplådan - mätta och trötta barn som sover gott.