I torsdags kväll när jag satt här vid min dator och Lillan låg i valplådan och sov med magen i vädret upptäckte jag till min förfäran att operationssåret hade gått upp i ena änden.  Minst tre stygn hade släppt så det var en stor glipa "rakt in i magen" som det såg ut. 

Jag ringde då till Annika, som jobbar på djurkliniken och bor efter samma väg som jag, för att rådfråga henne vad jag skulle göra.  Hon kontaktade veterinären för säkerhets skull, så i fredags morse var vi tillbaka igen på djurkliniken.  Veterinären kollade och menade att det inte var mycket att göra utan att det skulle läka ihop av sig självt men att det skulle ta lite längre tid.  Det var såsigt och lite varigt i såret så han gjorde rent och skrev sedan ut en ny omgång antibiotika.  Så nu är det 10 dagar till - men det har Lillan inget emot för hon får ju tabletterna instoppade i en köttbulle så de slinker ner hur lätt som helst.

Såret ser nu bättre ut och idag har vi varit tillbaka igen och tagit bort stygnen.  Det kommer inte att bli något vackert ärr, men vad gör väl det?  Det syns ju inte under magen och speciellt inte när håret växt ut igen.

Valparna är i alla fall jättepigga och fortsätter växa i rasande takt - alla väger över 1 kilo nu.  Minst är Elvis och störst är Ester, men det skiljer inte speciellt mycket på dem.

Runda skära magar

Idag har de fått vara med om något som var ganska otäckt, tyckte de - de har fått sina klor klippta för första gången.  Emma var jättelugn och snäll medan buspojken Emil naturligtvis fäktade vilt med alla benen i vädret.  Övriga var relativt lugna men pep förstås och tyckte det var lite läbbigt.  Ellen blev så förskräckt att hon bajsade på sig men som tur var var mamma Lillan redo och tog hand om henne.  Men det här är något som de får vänja sig vid - minst en gång i veckan måste klorna klippas.  De ser närmast ut som kattklor och har en riktig böj i änden som är väldigt vass när de kloar på mammas mage när de diar.

Tänk att de redan är 10 dagar gamla!  Jag tycker det var alldeles nyss som jag gick här och väntade på att de skulle födas!

Vi är kompisar vi, säger Emil och Ebbe

I helgen har vi börjat förbereda för ett uteliv för valparna - vi har gjort i ordning deras hundgård, en lite mindre inhägnad direkt utanför dörren, så att de så småningom bara kan kila iväg rakt ut.  Det är ju inte dags att ha dem ute förrän de är ca 4 veckor men tiden går ju så fort så det är skönt att fixa till allt som skall göras i god tid, så att man inte plötsligt bara står där.

Vi tog förstås paus och åt en smarrig kronärtskocka som förrätt

Innan det var dags att grilla kött och grönsaker

Det är inte bara hundbarn här - i förra veckan ramlade ett par av sädesärleungarna ur boet.  En föll så olyckligt att den hamnade rätt i min vattentunna och drunknade men den andra ramlade ner på backen, helt oskadd som det verkade.  Han har sedan legat i gräset och tryckt medan mamma sädesärla har matat hela tiden.

Idag, ca 4 dygn senare, är han fortfarande på backen och blir matad av sina föräldrar.  Vingpennorna har börjat växa ut och han gör små försök att flyga.  Endera dagen kommer han nog att lyckas.  Som tur är bryr sig varken Lillan eller Duva om ungen och det finns inga katter eller rovfåglar som vågar sig hit.

Sädesärleungen väntar på att mamma skall komma med mat

Många fjärilar har också flugit runt här i sommar - betydligt fler än förra sommaren, vilket förstås gläder en gammal fjärilsentusiast.

Silverstreckad pärlemorfjäril

Aspfjäril - de tycks gilla mattan på min trappa

På det hela taget har det varit en mycket skön sommar så här långt!  Och nu ser vi fram emot att snart få besök av de kommande valpägarna!  Det skall bli så roligt att träffas igen!