I det fina vårvädret i helgen fick valparna prova på att vara ute för första gången.  I lördags bar vi ut fem av valparna på prov.  De tyckte det var lite otäckt först men sedan blev det jättespännande.  Efter en stund bestämde sig Foppa för att han skulle krypa in under altanen.  Christer lyckades få tag i honom just som han skulle försvinna och dra ut honom igen.  Jag såg för mitt inre öga hur vi skulle bli tvungna att riva en stor del av altangolvet för att få fram honom.  Så då bestämde vi att det fick vara nog för första gången.  (Springan är numera igensatt med ett par rejäla bräder.)

Foppa på språng                Foppa och Ester                Filur                              Ester och Lillan

Ester och Lillan blev mycket triggade och satte igång att leka för fullt uppe i backen.

Så igår när jag kom tillbaka från skogen med "de stora" och solen sken så inbjudande på framsidan av huset, där jag har en mindre inhägnad till valparna, bestämde jag mig för att det var dags för alla valparna att få prova på utelivet. Så jag lät Hilda gå först och sedan kom valparna springande, hoppande och tultande efter ut på trappen - förstås efter diverse avvikningar och bajshögar och kisspölar på vägen.

Å vad spännande det var! 

Några tyckte förstås efter en stund att det räckte och försökte gå in igen:

Flisan och Filur tyckte att det räckte med utevistelse för den här gången

När de kom in igen fick de inviga sin nya stora Bia-bädd.  Den de haft så här långt blev till slut alldeles för liten.  Alla valparna fick inte plats.  Några hittade en ny favoritplats bakom Hildas fåtölj och Foppa valde att krypa in under fåtöljen.  Men igår var han plötsligt så stor att han inte kom fram igen utan jag fick lov att lyfta på stolen så att han kom ut.  Ständigt denna Foppa!

Valparna sover gott efter att ha varit ute och busat en stund

Så i morse var Foppa alldeles otröstlig: han skrek och skulle absolut ut genom grinden.  Jag trodde han ville till mamma, som legat på andra sidan en lång stund, men när jag släppte in Hilda fortsatte han bara att krafsa på grinden.  Jag tog honom då på armen och bar ut honom och vips satte han sig och gjorde en stor hög.  Redan rumsren?  Sedan fick alla de andra följa med ut: de gick efter mig riktigt duktigt och det blev bara en endaste liten hög på köksgolvet.

Efter en stund, när jag lagom hunnit göra rent på golvet i valprummet, fick de komma in och få mat.  För första gången visslade jag på dem i visselpipa omväxlande med att jag ropade det vanliga: Valparna, valparna kom!

Och alla kom i full fart!  Mina duktiga småttingar!