De senaste dagarna har Hilda varit så tjock att hon haft svårt att springa - magen har varit jättetjock och hon har varit bred som en lagårdsdörr över ryggen.  Hon har haft det väldigt jobbigt och hela tiden letat efter svala platser att ligga på t ex i en stor grop som hon grävt intill huset eller på klinkergolvet i grovköket.

Valplådan har stått klar en tid och lilla Kajsa var inte sen att prova den.

Kajsa provar valplådan

Så idag den 6 juni går flaggan i topp för Hilda och hennes "fotbollslag"!

Natten mellan lördag och söndag, precis på utsatt tid, började valparna komma.  Vid åttatiden på kvällen var Hilda orolig, darrade och hässjade och bäddade runt både i valplådan och i min säng.  De första valparna fick komma i grovköket, där Hilda själv valde att lägga sig, men sedan blev det för oroligt med de andra hundarna som skällde utanför, så då flyttade vi in i valplådan i stället.

Kl 22.24 var det dags för valp nr 1 att titta ut.  Det blev en brun hane utan fostersäck på 408 g.

Kl 22.45 kom en svart hane som vägde 458 g (en riktig bamsing) med bakänden först.

Kl 23.43 kom en svart tik (utan fostersäck) på 336 g

Kl 23.52 kom ytterligare en svart tik, den här gången med bakänden först. Hon vägde 333 g.  Se´n blev det en liten paus och

Kl 00.30 kom den första bruna - en hane på 356 g - som plötsligt bara låg bakom Hilda utan att vi märkt av några värkar.  Strax därefter

Kl 00.45 kom nästa bruna hane, den här gången på 428 g.  Så en ny paus till

Kl 02.05 då en svart hane på 410 g behagade göra entré på hallgolvet när Hilda åt lite mellanmål.  Han följdes

Kl 02.44 av ytterligare en brun hane, lite mindre den här gången på 340 g.  Sedan

Kl 03.10 var det äntligen dags för en brun tik, som vi väntat på hela kvällen.  Hon var riktigt stor och kraftig och vägde 378 g.  Tyvärr var hon den enda bruna tiken i kullen!

Kl 03.50 kom en svart tik som hoppade ut i världen på gräsmattan när Hilda fick gå ut för att kissa.  Hon vägde 358 g och till sist

Kl 04.30 ytterligare en brun hane på 355 g den här gången.  Då var Hilda så trött att vi aldrig såg att hon hade några värkar utan han halkade bara ut på egen hand.

Ja, Ni räknade rätt!  Det blev sammanlagt 11 valpar - ett helt fotbollslag - 5 bruna hanar, 1 brun tik, 2 svarta hanar och 3 svarta tikar.

Hilda vilar ut med nio av sina valpar - två till kom efter en stund

Alla valparna är pigga och välskapta och har redan skaffat sig små klotrunda magar, för Hilda verkar ha hur mycket mjölk som helst.  Hilda är pigg och glad och äter med god aptit men hon är väldigt varm, hässjar nästan hela tiden, dricker mycket vatten och behöver gå ut ofta.  Hon är lite tveksam till att lämna valparna men nöden har ingen lag...

Det var nu 4 månader sedan drygt sedan jag skrev senast i min blogg.  Ibland vill inte tiden räcka till och ibland infinner sig inte inspirationen.

Under de här 4 månaderna har väldigt mycket hänt på hundfronten, om vi håller oss till den.

Idas valpar har fått nya hem utom lilla Betty Boop, som har stannat kvar här hos oss.  Hon kallas nu Kajsa (eller Lillan) och har fått sin egen sida bland hundarna. 

Vi har varit på ett par utställningar med varierande resultat.  Men för Funny har det blivit två x BIS-2 - dels på Sörmlands Labradorklubbs utställning i Näshulta i början av mars och dels på Ö-labbens utställning i Frövi på Kristi Himmelfärdsdagen.  Kajsa blev BIS-valp i Frövi - jättefin start på utställningskarriären.

Funny har också gått anlagsprov i viltspår den 30/5 och klarade sig galant!  Hon är en mycket duktig och noggrann spårhund som går lugnt och fint mitt i spårkärnan hela tiden.  Idel lovord från domaren Caroline Hagström, som gärna hade gett Funny ett HP om det hade gått (delas inte ut i anlagsklass).  Omdömet blev Tar snabbt an spåret - därefter Klarar utan tvekan om samtliga sträckor och vinklar och som slutomdöme "en mycket trevlig spårhund".  Det är lite extra roligt att Funny är så duktig på att spåra så att hon kan få en massa beröm - vi har ju haft våra kontroverser då och då och det har varit mer Trouble än Fun emellanåt.

Funny med sin uppspårade klöv

Den största händelsen den närmaste tiden blir Hildas valpning.  Den ärberäknad till den 6 juni, på Sveriges nationaldag, och det skall bli så spännande att se hur många valpar det blir och i vilka färger.  Pappan Baltus är ju svart och Hilda själv brun, så det blir förmodligen både svart och brunt i kullen.  Hilda är jättetjock och tung och tycker just nu att det är väldigt jobbigt så det är nog många små valpar i den magen.  Hoppas det blir många bruna flickor för det verkar vara det som de flesta valpspekulanterna frågar efter!  Håll tummarna!

Baltus - pappa till Hildas valpar

Skall försöka återkomma lite mer regelbundet framöver och berätta om valparna.

Tiden går jättefort - valparna är redan 4 veckor och om ytterligare 4 veckor är det dags att flytta hemifrån.

De har nu börjar äta fast föda - favoriten är förstås köttfärs men torrfoder uppblött i vatten är också smaskens.  Men när matte envisas att ha modersmjölksersättning uppepå blir det inte lika gott, men det slinker ner.  A-fil med lite druvsocker över är också gott.

Ida har tyvärr besvär med sina juver.  De är väldigt röda och ömma och jag är rädd för att det är den kraftiga kylan som är boven i dramat.  Nu när valparna har fått tänder tycker hon det gör väldigt ont när de vill dia och hon vill inte gärna gå in till valparna.  Jag "tvingar" in henne åtminstone ett par-tre gånger per dygn, mest för hennes egen skull så att hon inte skall få mjölkstockning.

Idag är det dags för avmaskning för första gången.  Det skulle egentligen ha gjorts redan förra veckan, men eftersom valparna då var lite dåliga i magen, vågade jag inte ge dem avmaskningsmedel dessutom.  Men nu är de OK igen så idag skall det ske.  De kommer att vara avmaskade tre gånger vid leverans.

De har även fått börja vara ute på golvet och "springa" lite - vissa av dem tycker det är väldigt spännande medan några tycker det är jätteläskigt.

Nu börjar man se lite skillnad på personlighet: De tre tikarna är alla mycket tuffa, slåss gärna med sina brorsor, är duktiga på att gå på tidning och kissa och tycker om att kila ut ur lådan.  Bosse och Bullen är två väldigt coola killar som tar det mesta med ro medan Börje och Bond är lite mer ängsliga och försiktiga.  Bond har blivit lite bortskämd när det gäller maten.  Eftersom jag extramatat honom när han var liten och tunn, så tycker han att jag är hans mamma och han skriker efter mat så fort han ser mig.

De är alla väldigt sociala och har lärt sig komma när man visslar på dem.  Då vet de att det vankas mat.  Skall börja använda visselpipan nu för "inkallning", så kan de redan det när de kommer till sina nya hem.

Än är inte alla valparna placerade definitivt, för det är fortfarande några familjer som är intresserade av valp som inte varit här på besök än.  Jag vill gärna träffa alla och höra hur valpens nya tillvaro kommer att se ut hos dem, innan jag träffar det avgörande beslutet.

Här kommer några bilder på valparna när de "bara" var tre veckor gamla:

Bond sover sött

Kom an nu - ligg inte bara där och sov!

Nu skall vi brottas!

Det går mot ljusare tider.  Idag när vi, hundarna och jag, körde hem från skogen efter vår eftermiddagspromenad var det inte riktigt mörkt, fast klockan var 16!  Horisonten var fortfarande alldels rosafärgad av den nedgående solens strålar.  Är det inte fantastiskt att det går mot vår - trots att snön ligger halvmeterdjup och termometern hela tiden håller sig mellan -10 och -20 grader?

Men valpisarna får förstås hålla sig inomhus.  Typiskt nog strejkar min pelletspanna när den som bäst behövs (pelletsen är tydligen fuktiga och fastnar hela tiden i skruven), så vi kör på elvärme.  Som tur är finns det ju en braskamin alldeles bredvid valplådan, så där brinner en brasa mest hela dagen.  Valparna tycker det är så skönt när det är 23-24 grader inne - då ligger de och sover lugnt, inget pip eller gny hörs på flera timmar.  Inte förrän magen börjar knorra...

Ida går in till valparna och ger dem mat ungefär varannan timme, dygnet runt.  Vissa nätter, när det är lite kyligt, ligger hon kvar hos dem hela natten.  Annars går hon ut och lägger sig på golvet, när det blir för varmt.

Här är valparna 2 veckor och är nu så stora att det börjar bli trångt på matplatsen!

Här är de två största valparna - överst Bullen och underst Bettan.

De är fortfarande lite större än de andra fem, men av dem är det bara Betty Boop som fortfarande är mindre än de andra.  Bond har växt ifatt Börje och Bosse, som hela tiden varit ungefär jämstora. 

Än är ögonen lite dimmiga!

Fler rapporter kommer

Det nya året har börjat med massor av snö och kyla.  Men hundpromenader har det blivit i alla fall.  Barbro har varit här med sina fyra labbar, så sammanlagt har vi haft nio vuxna och sju valpar i huset.  Alla är kompisar så det är inga problem, utom att Alma löper, så Carl-Anton är ganska kär.  Kjelle och Carl-Anton har därför fått vara i grovköket och hallen och tjejerna i köket.

En långpromenad i skogen har vi också hunnit med.  Och kört fast i en stor snödriva!  Optimist som man är trodde jag att jag skulle kunna vända på vägen men fastnade förstås.  Barbro sköt på och jag försökte backa mig loss men si det gick inte.  Vi försökte med granris under hjulen och även hundfällar men inget hjälpte.  Så jag hade ställt in mig på att få promenera hem och hämta snöskyffeln men då ingrep ödet!  På skogsvägen kom en man pulsande i snön och med hans hjälp kunde vi ta oss loss!  Snacka om tur!  Tusen tack för hjälpen!

Så här såg det ut med alla hundarna på trappen (valparna fick förstås hålla sig inomhus - återkommer i morgon med lite nya bilder på dem):

GOTT NYTT ÅR önskar f v Kjelle, Ida, Carl-Anton, Hilda, Vendela, Tilde, Funny, Maja och Alma (delvis skymd)

En mycket kär julhälsning kom från Fröya (f d Alice), Almas dotter i Norge, och hennes familj.

Fröya framför granen julen 2009

Tack snälla Lise och Ole!  Hoppas Ni får en trevlig fortsättning på helgen!

I valplådan är allt frid och fröjd.  Det ligger numera sju små fullstoppade korvar och sover där - alla är så tjocka och trinda att Ida måste ha väldigt gott om mat.  De två största valparna, Bullen och Bettan, är snart uppe i 1 kilo! 

Det händer inte så mycket just nu, men ett par av de mest försigkomna valparna har börjat stödja lite korta stunder på sina små framben.  Speciellt när mamma Ida tittar in i valplådan kan de höja upp sig på frambenen riktigt högt!

Det blir en spännande vecka framöver när benen börjar bära lite bättre och ögonen öppnas!

Vilken rolig start på det nya året det blir!

Julaftonens morgon var underbart stilla och vacker - som ett riktigt julkort!

Allt var tyst och stilla - det enda som hördes var en hackspett uppe i en av de stora lönnarna, när Ida fick gå på sin första riktiga promenad efter valpningen.  Hon njöt i fulla drag av att få vara ute och springa i snön, hon snosade i färska rådjursspår, rullade sig och grävde efter sork.  För en stund var mammabestyren bortglömda.

Ida på trappen efter promenaden

Se´n blev det full fart in i lådan där valparna låg lugnt och snusade.  De har blivit så stora på de här sex dagarna och nästan fördubblat sin vikt redan.  Det är bara lilla Betty Boop som fortfarande är mindre men hon ökar i samma takt som de andra, så det blir nog en stor tjej av henne med så småningom.

Till sist den här julaftonen, som nog är den lugnaste och mest avkopplande jag upplevt, ett stort TACK för alla lyckönskningar till valparna!

GOD JUL TILL ALLA VÅRA VÄNNER!