Söndagen bjöd på mulet, kallt och blåsigt väder så valparna fick till sitt stora förtret bara komma ut korta stunder medan jag mockade hos dem.  Att vara ute är deras största nöje och de visade sitt missnöje genom att gnälla och

t o m göra små försök att skälla på mig.

Men framåt eftermiddagen sken det upp, vinden lugnade sig och solen började värma riktigt gott.  Då fick valparna komma ut och äta ute för första gången.  Sedan gav de sig ut på en riktig upptäktsfärd.  Allra längst bort i hundarnas hage sprang de så fort deras korta små ben bar och klängde och klättrade på stock och sten och undersökte allt, stenar, stockar, rishögar och lerpölar.  Det var så roligt att de aldrig ville gå in igen.  Men efter ca en halvtimme började de första småttingarna bli lite trötta och lomade snällt iväg och lade sig på trappen, där deras varma sköna fäll väntade.

Maten smakar extra bra ute i solen

        
Över stock och sten, in och ut överallt

Vacker sten som gick bra att klättra på

Två upptäktsresanden tittar ut över världen

Man blir trött av att upptäcka världen

Igår blev valparna hela sex veckor!  Jag förstår inte vart den här tiden tagit vägen.  Tycker det var som i går de blev 5.  Nu är de så stora att de sover hela nätterna och de får inte längre något nattmål.  Så då tyckte jag att det var dags att de fick flytta från valprummet till sitt "vardagsrum" och samtidigt flyttade jag upp på övervåningen igen. 

De var ute medan jag gjorde de sista förberedelserna och flyttade grinden bl a.  Trodde de skulle vara trötta när de kom in men oj vad de tyckte det var spännande att komma till ett nytt ställe.  De for runt som tosingar och jagade varandra och undersökte varje vrå.  Det tog inte många minuter förrän två hade krupit in mellan städskåpet och väggen och satt fast där och pep, en kröp bakom tvättmaskinen och ytterligare en lyckades klämma sig in under frysskåpet.  Det blev snabbutryckning för att få fram dem.  Nu sitter det kompostgaller framför tvättmaskinen och frysen och min strykbräda fyller ut mellanrummet mellan städskåpet och väggen.  Man får tänka på allt!

Det var inte så roligt i natt att sova på det nya stället tyckte de tyvärr.  Klockan 1 satte de igång att pipa och skrika högre och högre, så då var det bara att pallra sig upp.  Efter lite städning på golvet och nya tidningar fick de två liter A-fil som de raskt satte i sig och sedan började de busa igen.  Men det tog inte lång stund förrän de somnade.  Och i morse fick jag faktiskt sova till halv åtta.

Det bästa de vet är att vara ute.  Tyvärr blev det ju så kallt och t o m snöade några dagar men idag har det varit vårväder igen, så de har varit ute i flera omgångar.

               Frida gnager på en stor pinne    Filur har en lite pinne     Frasse försöker hjälpa Fia ut

Flisa - ganska söt, eller hur?

Helgen har som vanligt varit händelserik.  Den började med Sörmlands Labradorklubbs viltspårkurs med Ester.  Hon spårar bra men ack så långsamt.  Dessutom har hon kommit in i spökåldern så det är väldigt mycket otäcka ljud i skogen när man inte har mamma med sig.  Så nu måste jag hem och träna i vår egen skog där hon får gå i välkända marker.  Förhoppningsvis lossnar det då för jag märker att hennes näsa är det inget fel på.

Hem och ut på promenad med Christer och hundarna och på kvällen La Bohème från Metropolitan.  Härlig musik men ändå blev jag lite besviken på föreställningen.  Kan inte riktigt sätta tummen på varför men jag tyckte inte att det tände till riktigt.

När vi kom hem åt vi en sen dessert, som vi inte hann med före operan, och se´n i säng.  Och klockan ställde vi på ringning till kl 4.30.  Jag släpar efter mycket när det gäller sömn så jag somnade tämligen omgående men vaknade framåt 3-snåret.  Då var Christer redan vaken och efter att ha legat och vridit oss en stund bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde gå upp och åka mot Sherwood- nej tjäderskogen i stället.

Sagt och gjort - på med kläderna och iväg med bilen de ca 5 km det är till det skogsområde som vi kallar tjäderskogen eftersom vi hört tjäder flyga upp där med ett fasligt brak och sett mycket spillning på vägen.

När vi kom fram var det fortfarande kolmörkt - så vi fick vänta ca 20 minuter i bilen medan det ljusnade så pass att vi kunde urskilja vägen.  Se´n trevade vi oss iväg längs vägen med öronen på helspänn.  Först var det alldeles tyst, bara vindens sus i trädtopparna hördes lite svagt.  Långt om länge hörde vi plötsligt långt långt borta svaga knäppljud från vad vi tror var en tjäder. 

När vi vände hemåt började det ljusna så smått och så hörde vi årets första morkulla.  Och sedan började rödhaken sjunga och enligt Christer är rödhaken en förebärare för tjäder.  Vi gör ett nytt försök senare i veckan...

Cody blir BIR och BIG-2 i Roskilde

Cody är död.  Denne underbare hane, pappa till Lillans valpar i E-kullen, finns inte mer.  Han slutade tragiskt och hastigt sitt liv i går, som tur var i matte Lines famn.

Cody, eller LabTreasure´s Icing on the Cake som var hans namn på stamtavlan, hade en enastående karriär.  Han var mångfaldig utställningschampion - svensk, norsk, dansk, finsk, nordisk, polsk, tysk och internationell champion (hoppas jag inte glömt någon titel). 

                  Fi o Nord Ch            BIR i Polen                      På prispallen                 BIR på Fyn

Dessutom var han en duktig apportör med godkänt brukspröve och hade ett underbart temperament.

Cody är begråten och saknad av hela Labrador-Danmark och även av många labradorvänner i övriga världen, inte minst i Sverige, där han hade två valpkullar, bl a min kull efter Lillan. 

Tre flickor och tre pojkar födda 5/7 2013 e. Multi Ch LabTreasure´s Icing on the Cake u. SE U(u)Ch NO UCh Labbehusets Because You´r Lovely

Line - vi sörjer med Dig och delar Din sorg!  Våra tankar går till Dig i Din svåra stund och vi sänder Dig våra varmaste hälsningar!  Våra tankar går även till Codys uppfödare Lisbeth Tunby. 

   The Dream Team - Line och Cody

Samtliga bilder av Cody lånade av Line Olsen, foto Kennel Exquisitos.

I det södra hörnet av min tomt växer det en massa sly mellan de stora ståtliga ekarna, som gör att sikten ut över sjön blir lika med noll och som håller solen borta från tomten.  Så med hjälp av min kusin Gittan och hennes man Stig och förstås Christer röjde vi hela den ytan plus lite i hundarnas inhägnad också idag.  Det blev så ljust och soligt att vi funderar på att flytta ut stängslet ända ut till tomtgränsen där.  Få se om vi orkar.

Flitigt arbete!

Fikapaus!

Vila efter väl förrättat värv!

Christer satte sedan igång att röja bland riset och sågade fram stammar som var tillräckligt tjocka för att använda som ved.  Han fick väldigt god hjälp av valparna som slet och drog och "hjälpte till".

Oj vad alla jobbade!  Speciellt intressant var löjtnantshjärtat!

I det fina vårvädret i helgen fick valparna prova på att vara ute för första gången.  I lördags bar vi ut fem av valparna på prov.  De tyckte det var lite otäckt först men sedan blev det jättespännande.  Efter en stund bestämde sig Foppa för att han skulle krypa in under altanen.  Christer lyckades få tag i honom just som han skulle försvinna och dra ut honom igen.  Jag såg för mitt inre öga hur vi skulle bli tvungna att riva en stor del av altangolvet för att få fram honom.  Så då bestämde vi att det fick vara nog för första gången.  (Springan är numera igensatt med ett par rejäla bräder.)

Foppa på språng                Foppa och Ester                Filur                              Ester och Lillan

Ester och Lillan blev mycket triggade och satte igång att leka för fullt uppe i backen.

Så igår när jag kom tillbaka från skogen med "de stora" och solen sken så inbjudande på framsidan av huset, där jag har en mindre inhägnad till valparna, bestämde jag mig för att det var dags för alla valparna att få prova på utelivet. Så jag lät Hilda gå först och sedan kom valparna springande, hoppande och tultande efter ut på trappen - förstås efter diverse avvikningar och bajshögar och kisspölar på vägen.

Å vad spännande det var! 

Några tyckte förstås efter en stund att det räckte och försökte gå in igen:

Flisan och Filur tyckte att det räckte med utevistelse för den här gången

När de kom in igen fick de inviga sin nya stora Bia-bädd.  Den de haft så här långt blev till slut alldeles för liten.  Alla valparna fick inte plats.  Några hittade en ny favoritplats bakom Hildas fåtölj och Foppa valde att krypa in under fåtöljen.  Men igår var han plötsligt så stor att han inte kom fram igen utan jag fick lov att lyfta på stolen så att han kom ut.  Ständigt denna Foppa!

Valparna sover gott efter att ha varit ute och busat en stund

Så i morse var Foppa alldeles otröstlig: han skrek och skulle absolut ut genom grinden.  Jag trodde han ville till mamma, som legat på andra sidan en lång stund, men när jag släppte in Hilda fortsatte han bara att krafsa på grinden.  Jag tog honom då på armen och bar ut honom och vips satte han sig och gjorde en stor hög.  Redan rumsren?  Sedan fick alla de andra följa med ut: de gick efter mig riktigt duktigt och det blev bara en endaste liten hög på köksgolvet.

Efter en stund, när jag lagom hunnit göra rent på golvet i valprummet, fick de komma in och få mat.  För första gången visslade jag på dem i visselpipa omväxlande med att jag ropade det vanliga: Valparna, valparna kom!

Och alla kom i full fart!  Mina duktiga småttingar!

De börjar bli stora, mina små.  Vad snabbt allt går när man är en liten valp.  Igår hämtade jag nya halsband till dem på posten för de gamla började vara för små.  Alla har fått behålla sin färg utom Frasse som nu har ett gult halsband i stället för det vita.

Hilda har kommit på att det är betydligt enklare att stå upp och låta valparna dia.  Då får de plats allihopa på en gång.  Visserligen går hon omkring lite så de hänger som en druvklase under magen på henne men valparna verkar inte bry sig.

Idag har jag klippt klorna igen - de var ganska snälla, bara lite otåliga för att behöva sitta stilla.  Jag mutade med lite köttfärs som de fick slicka i sig från en handduk i mitt knä medan jag klippte.

Tänk vad de lär sig fort - nu när jag satte mig på samma stol som jag satt på när de fick köttfärsen så trodde de genast att det var ny köttfärs på gång!  Frida vankar här som en osalig ande, gnäller och försöker ta sig in till mig där jag sitter bakom kompostgallret som jag satt upp runt datorn.  Lilla gumman!  De börjar bli riktiga personligheter nu.

Hilda, Lillan och Ester börjar bli ganska less på att jag ägnar så mycket tid åt valparna.  De ligger i bädden under köksbordet och söker tröst hos varandra.  Finns det hjärterum...

Alla mina älsklingar! 

Plötsligt hörs det mystiska ljud från köket.  När jag går dit och kollar upptäcker jag Frida, som ledsnat på att vänta på köttfärs, och i stället (förmodligen med Esters hjälp) lyckats ta sig förbi grinden ut i köket och håller på och leker för fullt med sopborsten.  Det har gått åt ett antal sopborstar under åren med valpar.

Nu utvecklas valparna slag i slag.  Efter att ha blivit matade med "kulor" av torrfoder en och en i några dagar har valparna idag fått pröva att äta själva ur valpbaren.  Visst blev det lite slabb och somliga "låg till bords" eller idkade gående bord, men de åt och smaskade så att det stod härliga till.  Varenda liten smula gick åt.  Och se´n sov de gott en lång stund tills det var dags för nästa mål.

De blev uppdelade i två gäng med fem i varje så det fanns ganska gott om plats runt skålen.

Lite senare i eftermiddags fick de även pröva modersmjölksersättning blandat med A-fil och lite druvsocker.  Det var populärt hos alla, även de som kategoriskt vägrat ta nappflaska tidigare.