Nu har vi haft tre relativt lugna nätter.  Alma har visserligen hässjat och varit lite orolig i omgångar men det beror nog mest på att hennes matte envisas med att hålla 24 grader inomhus med tanke på kommande valpar.  Alldeles för varmt, tycker Alma!

De "små busarna" börjar också acceptera att de inte får vara inne i valprummet.  Men som en extra säkerhetsåtgärd har jag satt dit ett kompostgaller ovanför grinden.  Annars hoppar "de bruna" obehindrat över.  De flyger som andra banhoppningshästar.

Trots att Uffe var här och hjälpte mig sätta upp ett nät till ovanför det ordinarie staketet för att försöka hindra rymlingarna, så var naturligtvis Ida och Hilda utanför staketet i alla fall i morse.  De hade nog hoppat ut någonstans för Funny stod kvar innanför och var förnärmad.  Hennes små korta ben hoppar inte så högt, än så länge.

För att återvända till Alma: det börjar nog närma sig nu äntligen (ja, det är ju bara dag 60 idag så egentligen är det ju ytterligare några dagar kvar fram till måndag som är dag 63 men tiden känns ju så lång när man väntar).

I går kväll åt hon inte riktigt upp sin mat och i dag på morgonen ville hon över huvud taget inte ha något.  Men en hård macka med ost och några hundkex har i alla fall slunkit ner.  Tempen ligger just nu nere på 37,6 grader.  Ett säkert tecken sägs det...

Ytterligare en orolig natt.  Klockan 23.45 började Alma hässja och andas väldigt tungt.  Jag släppte ut henne och sedan låg hon nedanför min säng och jag masserade henne på magen och så småningom lugnade hon sig.

En timme senare var det dags igen.  Samma visa.  Nu lade jag mig hos henne i valplådan och masserade magen och strök henne över ryggen.  Till slut somnade vi båda två.  När jag vaknade igen vid 3-tiden låg Alma i min säng och sov och jag låg i valplådan!

Tyvärr blev det full cirkus på alla de andra hundarna också när de hörde att Alma fick gå ut.  Tre stycken kom ner-rusande för trappen efter att ha öppnat en dörr som går inåt.  Hur sjutton bär de sig åt?

Framemot femtiden låg jag i min säng, valpen (Funny) i valplådan (var annars - det hörs väl på namnet var valpen skall ligga), Maja i min säng, Hilda och Ida på soffan i arbetsrummet och Alma i Bia-bädden i arbetsrummet.

Ingen ordning alls, med andra ord.

Hur får man de andra tjejerna att inse att de inte kommer att få rå om sin matte lika mycket ett tag framöver?

Nåväl, till slut blev det morgon och då kom Barbro och Mauritz och hämtade Hilda för att åka till Upplands-Väsby och röntga höfter och armbågar.  Idas son Björne var också med.  Han är en kraftfull och stor hane som nog kan bli riktigt snygg med tiden.  Hoppas beskedet blir positivt!

Barbro kände också på Almas mage och sade att det var bland de största hon känt.  Det blir nog minst 10 stycken, var hennes kommentar.

Så nu vet vi vad som väntar!

Det här veckoslutet har gått i årsmötenas tecken.  Fredag kväll var det dags för årsmöte i Arboga Brukshundklubb.  Mötet var mycket välbesökt och ca 30 medlemmar kom.  Jag har varit sammankallande i valberedningen i två år men nu blev jag invald som ordinarie i styrelsen. Kul!

På mötet delas förtjänsttecken ut till bl a årets champions och till andra hundar med husse/matte som varit framgångsrika under året.  Alma fick medalj för sitt viltspårschampionat. 

Själv fick jag till min stora förvåning och glädje ta emot "Ragnar Bloms Hpr för förtjänstfullt arbete inom SBK Arboga" för att jag dragit igång utställningsverksamheten igen i klubben.  Det är ett stort, vackert tennstop som kommer att pryda min "mantle piece" (vad heter det egentligen på svenska?) under det kommande året. Tack!

På lördag eftermiddag var det så dags för årsmöte (eller regionmöte som det skall kallas) i Labradorklubben Södermanland i Flen.  Även hit hade många medlemmar, ca 20 st, kommit. 

Jag har tidigare varit ordinarie i styrelsen som sekreterare men sedan jag flyttade till Västmanland har jag varit adjungerad som sekreterare.

Från årsskiftet kan man själv välja vilken region man vill tillhöra och jag har valt att gå tillbaka till Sörmland.  Det känns naturligt eftersom jag har mina träningskompisar där och vi oftast träffas varje vecka med våra hundar.

Så nu blev jag på nytt invald i styrelsen (som suppleant) och jag kommer att fortsätta som sekreterare och dessutom som utställningsansvarig.

Från årsskiftet 2010 måste även rasklubbar ha en certifierad utställningsansvarig, och eftersom jag har fått den utbildningen i SSRK får jag användning för den även i Labradorklubben.

I natt blev jag riktigt orolig.  Alma hässjade och stönade och visade tydligt att hon hade riktigt ont.

Jag vaknade tjugo över tre av att Alma lät konstigt.  Det lät nästan som om det var valpning på gång.  Hon var väldigt orolig, flämtade och flåsade och smågnydde och tittade sig mot magen.  Jag hade precis läst om alla problem som kan uppstå vid valpningen, om för tidig födsel av döda valpar o s v, så det kändes lite kymigt.

Alma fick ligga i min säng och jag klappade och tröstade och masserade lite lätt på magen och efter ungefär en timme verkade det släppa och hon lade sig ner på golvet och sov.  Skönt!

För det är ju en vecka kvar...

Däremot var det inte lika lugnt på övervåningen i natt  så nu skall jag upp och röja.

Nu är valplådan på plats, desinficerad och klar att tas i bruk.  Tack Anki och Tomas för lånet och tack för hjälpen med transport och uppmontering.  Funny undersökte lådan väldigt noga - hon kände nog att det luktade "hemma" och "mamma".

Så det är bäddat för Alma - få se om hon vill ligga där i natt.

Natten som gick följde jag Marias råd.  Placerade de andra fyra i min säng på övervåningen, släckte ljuset och stängde dörren och gick därifrån.

Döm om min förvåning när det inte hördes ett pip på hela natten.  Tvärtom - Alma och jag fick sovmorgon ända fram till klockan halv nio.   Det satt verkligen bra för så länge har jag inte sovit sedan småtjejerna Hilda och Funny kom i huset.

"Förstörelsen" var inte heller så farlig - en korgstol som vart lite söndertuggad och några strumpor som "vissa" hade haft dragkamp med.  Så det blir samma recept de kommande nätterna.  Får väl lära mig att plocka undan allt ätbart bara.

Alma har åkt sin sista biltur på ett tag framöver idag.  Hon ville inte gärna hoppa in, så i fortsättningen får det bli promenader här hemomkring, ingen tur till skogen för hennes räkning.  Maja stannar säkert gärna hemma och håller henne sällskap.

Det blev ingen röntgen av Almas stora mage idag som var tänkt.  Efter lite diskussion kom det fram att det inte var säkert att man kunde se alla valparna på röntgen om de är många - de kan skymma varandra - och då tyckte jag inte det var så stor idé, eftersom hela tanken med att röntga just var att få reda på antalet valpar.  Så då avstod vi och besparade både Alma och valparna att utsättas för röntgenstrålarna och skonade mattes kassa dessutom.

På eftermiddagen var vi och hälsade på Lorena och hennes schäfer och cockrar.  Hilda lekte med Aron i snön och nu ligger hon och sover sött till Funnys förtret.  Funny vill busa och ingen vill ställa upp.  Det är så synd om henne, tycker hon.  Och matte sitter bara vid datorn, som vanligt...

Igår bäddade jag bäddsoffan och ställde in en Bia-bädd till Alma i vardagsrummet, där valplådan skall stå.  Tänkte vi skulle börja boa in oss. 

Maja låg och sov så skönt i TV-fåtöljen så hon fick ligga kvar medan de andra tre blev utestängda.  För säkerhets skull gick jag upp i mitt sovrum och bytte om för natten och Ida, Hilda och Funny lade sig till rätta för att sova där uppe.

Jag och Alma gick se´n och lade oss i vardagsrummet.  Först var allt lugnt men efter ca 5 minuter var det naturligtvis tre stycken pipande hundar som också ville komma in.  Jag låtsades om ingenting och tänkte att de ger sig väl så småningom.  Men icke...  Efter en timme, när jag släckte lampan för att sova och de bara fortsatte, gick jag upp och öppnade grinden.  Alla ville förstås upp i min säng (80 cm bred) men efter diverse fajter blev det i alla fall lugnt.  Ett par timmar...

Det slutade med att jag vid 5-tiden gick upp och lade mig i min vanliga säng för att åtminstone få sova några timmar.

Vid halv-8 var det dags för de vanliga morgonhälsningarna, så jag känner mig ganska dimmig idag.  Jag som hade tänkt försöka sova ut ordentligt de här dagarna som är kvar fram till valparna föds.  Det blir nog knivigt.

Men i kväll gör vi ett nytt försök!

Idag söndag, när vi skulle få så många besök, vräker snön ner.  Det är blötsnö och den är riktigt tung, så jag hoppas verkligen att det inte blir strömavbrott.

Ida, Hilda och Funny har varit ute och busat i snön, så till slut var jag tvungen att ta in dem innan det blev för mycket för Funny.  En liten rymning ut genom staketet blev det naturligtvis också.

Igår åkte vi tidigt hemifrån till Oxelösunds Brukshundklubb, där jag är revisor för att gå igenom 2008 års räkenskaper.  Allt var i sin ordning, så det var inga problem.  Det är alltid kul att komma dit och träffa gamla bekanta.

En tråkig incident inträffade förstås på klubben.  Det var ett gäng där som tränade bevakning med sina hundar.  En av hundarna stod uppbunden för sig själv, medan hussen var ute i skogen.  Hunden gillade inte läget utan skällde oavbrutet.  Därför gick en av de andra deltagarna dit och skulle säga åt honom att vara tyst men då högg han henne utan förvarning i handen så illa, att hon blev tvungen att åka akut till lasarettet.  Inte roligt alls, varken för tjejen som blev biten eller för hundägaren!

Idag är det som sagt tänkt att två olika valpspekulanter skall komma på besök.  Få se om de vågar sig ut i snövädret.  Dessutom är det meningen att Anki och Thomas, Funnys uppfödare, skall komma hit med sin valplåda, som jag skall få låna till Alma.

Så från och med i natt kommer Alma och jag att husera i vardagsrummet.  Det blir nog inga problem med Alma, men vad kommer de andra hundarna att tycka när de inte får vara med?  Det blir nog värst med lilla Funny, för hon vill helst vara där matte är.  Men hon får ju lov att vänja sig, för nu blir det många veckor som hon inte får rå om sin matte lika mycket som vanligt.

Nu är Almas födelsedag vederbörligen firad!  Fast tjejerna tyckte att matte var snål som bara bjöd på ett grisöra fast det fanns en hel påse i hundskåpet.

Nu har nya numret av Hundsport kommit också.  I den finns vårt tilltänkta kennelnamn Labbehusets publicerat.  Det skall bli spännande att se om det är någon som har några invändningar - det finns ju flera kennlar som har liknande namn.  Om inte så blir det godkänt den 1 mars.

Just nu har alla småflickorna (dit jag också räknar Ida för hon är så himla busig) fått mani på att rymma ut på andra sidan stängslet.  Det är visserligen lite dåligt men som de far fram finns det snart inget kvar - det är över, under eller igenom som gäller!  Jag försöker täpppa till hålen vartefter men de gör genast nya.

Måtte det snart bli vår så att vi kan sätta upp nytt staket!

Som tur är går de inte så långt och det är ingen biltrafik att tala om på vår lilla väg men, men...  Det finns ju en sjö på andra sidan vägen och jag är livrädd att de skall springa ut på isen.  Vattnet i sjön regleras nämligen, vilket gör att ytan ömsom höjs, ömsom sänks så isen liksom lossar runt kanterna.  Och det är dessutom ganska strömt runt de kanaler som går ut från sjön.

Vi bor ju bara ca 3 km från sjön Hjälmaren som gick ända hit upp en gång i tiden.  I slutet av 1800-talet gjorde man flera sjösänkningar för att få mer åkermark och för att hindra sjövattnet från att stiga igen byggde man flera kanaler från åkrarna ut till Hjälmaren med pumpstationer som såg till att hålla vattnet borta.

Kanalerna blir därför aldrig riktigt isbelagda så mina labbar ägnar sig gärna åt vinterbad.  Och på sommarhalvåret är kanalerna jättebra att träna vattenapportering i eller över.  Vi slänger dummies på andra sidan, så att hundarna får simma över och hämta och så simma tillbaka.  Men tyvärr ser det ut att vara långt dit idag - snön faller utanför fönstret.  Men termometern visar bara på nollgradigt...