Treveckorsdagen är en märkesdag för valparna.  Då händer en massa saker. 

Första avmaskningen är avklarad, de har fått smaka köttfärs och torrfoder och dessutom provat att äta själva.

Avmaskningen gjorde vi idag med Banminth sedan jag vägt hela bandet.  Alla ökar förstås i vikt men det börjar synas skillnad på dem som äter välling i flaska och på dem som vägrar.  De som fått tillskott har ökat procentuellt mer. Men alla är jättepigga och kilar runt i lådan, försöker skälla och brottas lite med varandra. 

Efter avmaskningsmedlet fick de lite köttfärs uppblött i grädde som "plåster på såren".  Det är inga som helst svårigheter att få dem att äta såna delikatesser.  Mamma Hilda "hjälpte till", d v s hon försökte sno åt sig så mycket som möjligt av alla smulor som valparna tappade med den påföljden att när vi var klara hade vi köttfärs överallt, både hundarna och jag.

Ester "hjälpte också till" genom att tvätta valparna när de kom tillbaka ner i valplådan.  Den enda som förhöll sig lugn var Lillan som låg på sängen och tittade på oss och såg ut att tänka "Vad håller ni på med egentligen?"

Ester tvättade valparna fria från köttfärsrester efter avmaskningen

Matvägrarna har också fått pröva på att äta välling ur hundskål i stället för nappflaska men inte smakade det så mycket bättre för det!  En och annan liten slick så var de nöjda.

Men det var ganska roligt att få kila runt ute på golvet och slippa valplådan medan matte städade i den.  Fast vissa tyckte allt det var ganska läskigt och kröp upp i Bia-bädden till mamma.

Större succé var det med torrfoder.  Det fick ligga i blöt över natten så att det var helt mjukt och sedan hällde jag lite ljummet vatten på så att det var varmt och gott.  Det åt alla med god aptit, d v s jag matade dem med en kula i taget.  Vissa ville aldrig sluta utan blev jättesura när de inte fick mer.  Men jag vågade ju inte ge för mycket så där första gången med risk för att de skulle få magknip.

Det har blivit ett ofrivilligt uppehåll i bloggandet några dagar - blåsten har ställt till det.  Jag har varken haft telefon eller internetuppkoppling sedan i lördags men nu funkar det som tur är igen. 

Sån´t är livet på landet!

Trots kraftig blåst har det varit helt underbart de senaste dagarna.  Och det ena vårtecknat efter det andra börjar visa sig.

Nu har både sångsvanar, gäss, tranor, lärkor och tofsvipor kommit och det är ett vådligt liv ute på fälten. I träd och buskar hörs bofink, taltrast, rödvingetrast och koltrast.

Tranorna har kommit liksom sångsvan, tofsvipa och lärka!

Räv och rådjur ser vi också dagligen på våra hundpromenader.

Hundarna badar i alla diken och vattenpölar och tycker det är väldigt mysigt.  Ester "apporterar" allt från pinnar till näckrosrötter.

Även blommorna börjar vakna till liv.  Än så länge är det bara blåsippan som blommar men knoppar av löjtnantshjärta och påskliljor börjar titta fram.

För att inte tala om lövträden: speciellt al och hassel är översållade av långa, långa hängen och björkarna ligger inte långt efter - till förtret för alla allergiker.

Stackars Christer lider svårt av hösnuva just nu trots kraftig medicinering.  

Óch snart kan man sitta ute och fika!

Nu börjar valparnas nya liv - de har fått ögon och börjar höra när man pratar med dem.  Och de börjar också vara medvetna om omgivningen och om varandra. 

Speciellt har de börjat förknippa inte bara mamma utan också mig med mat.  De blir väldigt ivriga när man tar upp dem och börjar snosa runt efter maten.  Men alla vill inte ha nappflaska - ungefär hälften äter så att de håller på att storkna, några snuttar lite grand och ett par vägrar totalt att ta nappen.  Så de är redan små personligheter.

De väger nu mellan 1180 och 1500 g.  Störst är fortfarande Focus och minst Frasse.

De har också börjat kissa och bajsa helt på egen hand utan hjälp av mamma.  Bra förstås för Hilda men det gör också att det blir lite mer att hålla efter i valplådan.  Så nu har jag lagt plastad frotté mellan madrassen i botten och täcket de ligger på.  Allt för att inte behöva tvätta allt varje dag.

Mätta och belåtna!

Tänk vad tiden flyger iväg!  Idag är det två veckor sedan valparna föddes!  Fattar inte vart tiden tagit vägen!

Valparna växer och har nu mer än tredubblat sin födelsevikt.

Idag har vi "firat" tvåveckorsdagen med att klippa klorna för första gången.  Inte så populärt precis men de fann sig i alla fall, så på ca 1 timme var 180 klor minus 8 klippta.  De åtta tillhör Filur.  Han har haft väldigt svårt att äta ur nappflaska eftersom han är så glupsk.  Maten har runnit till snabbare än han hunnit svälja varpå vällingen kommit upp i näsan bakvägen - stackarn.  Som tur var kom Christer på idén att använda en mindre napp som inte gav så mycket åt gången och det löste saken.  Så nu har Filur fått smak på att äta ur nappflaska och det så mycket att han inte hade tid att sitta stilla medan jag klippte hans klor utan bara fäktade runt och letade efter maten.

När han fått äta sig mätt var det inga problem - då somnade han helt enkelt i mitt knä och sedan kunde jag klippa hans resterande klor i lugn och ro.  Så nästa gång skall jag ge mat först och sedan klippa.  Man lär så länge...

Hilda softar i sin fåtölj medan jag tar hand om valparna - skönt med lite avlösning tycker hon

Nästan alla valparna har nu accepterat att äta ur nappflaska och börjar febrilt söka efter mat när jag tar upp dem.  Men det finns fortfarande några "obstinata typer" som absolut inte vill ha - de kniper ihop munnen och vänder demonstrativt bort huvudet.  Till dem hör t ex Findus och Fabian bland pojkarna och Flisa bland flickorna.  Några är å andra sidan helt vilda när det vankas mat, t ex Frida, Foppa och Frasse.  Och så Filur förstås.

Valparna har nu börjat kunna bajsa på egen hand men ännu hjälper Hilda dem att kissa.  Så snart är den lugna tiden förbi när mamma tog hand om allting och jag bara kunde sitta bredvid och titta på småttingarna.  Men de är ju så roliga och rogivande att titta på att jag ofta blir sittande här långa stunder och inte får något annat gjort.

Fia sover på mammas arm

Här är det Filur som knoppat in hos mamma

Och lilla Frasse sover gott bakom mammas trygga rygg

Idag har jag satt på valparna deras märkhalsband så att man lätt ser vilken valp som är vilken.  Det underlättar ju mycket när man väger dem och likaså när de får tilläggsfoder.

Valparna i sina nya halsband

Vill ni veta vem som är vem? Flickorna först då: Frida rosa, Fia ljuslila och Flisa cerise och pojkarna: Foppa grön, Filur ljusblå, Fylax svart, Findus lila, Focus röd, Frasse vit och Fabian blå.

Hildas mjölk räcker inte riktigt till nu när de börjar bli så stora så det är ju enklare också när man skall tilläggs-fodra också så att alla får och inte en får flera gånger.

Vid vägningen idag är Focus fortfarande störst.  Han väger hela 1220 g.  Frasse är minst med sina 885 g.  Alla andra, både pojkar och flickor, ligger nu över 1 kg.

Några valpisar                             Fabian och Focus                                Ester hälsar på valparna

Valparna är nu 10 dagar gamla och så stora att alla tio inte längre får plats i en rad vid mamma Hildas matbord.  Jag försöker vara med och putta fram de minsta men ofta blir de snabbt bortskuffade igen.  Så nu har vi börjat tilläggsmata för säkerhets skull.  Alla ökar i vikt från dag och dag och det är ju skönt men speciellt Frasse släpar efter lite så honom håller vi extra koll på.

Trängsel i flocken!

Christer hjälper till med matningen

Mamma Hilda blir förstås extra uppassad med "frukost på sängen"

Idag har Hilda varit med ute på vårpromenad i det härliga solskenet.  Hon är jättepigg och följer glatt med de andra ner i alla vattendrag och badar så när vi kommer hem blir det rengöring av maggen så att inte valparna får i sig någon smuts.

Det har verkligen varit en riktig vårdag idag och vi såg vårens första citronfjäril.  På vildkaprifolen har bladen börjat spricka ut och de är snart helt gröna.  Visst är det lika fantastikst varje år när det går mot vår?

På SSRK:s utställning i Moheda den 2 mars tog Elof (Coco Loco´s Dragon Fly), pappa till Hildas valpar, sitt tredje cert och blev därmed utställningschampion.  Han blev bästa hane och sedermera också Bäst i Rasen.  Stort Grattis från fästmö Hilda och alla barnen!

Stilig kille!  Hoppas barnen brås på sin far och mor!

Hilda är en otrolig mamma - hon övervakar sina små dygnet runt och lämnar bara valplådan i yttersta nödfall, d v s när det är dags att gå ut och göra ifrån sig eller när det vankas sistan på frukostmackan.

Annars ligger hon där hon ligger, och jag passar förstås gärna opp på henne.

När hon är törstig flåsar hon lite och när jag frågar om hon vill ha vatten spetsar hon öronen och dricker när jag håller fram vattenskålen.  När hon är hungrig stirrar hon på mig intensivt och när jag frågar om hon är hungrig slickar hon sig om munnen.  När hon behöver gå ut stirrar hon också på mig men med huvudet mer upprest.  Det betyder att jag skall gå och plocka bort de valpar som diar så att hon kan resa sig utan att det blir kaos i kullen.  Sedan går hon lugnt och behärskat ut ur lådan och ser sig för i varje steg så att hon inte trampar på någon valp.

Och så säger de att hundar inte kan prata!