Senaste inläggen

Av Margareta Dahl - 24 februari 2014 10:09

Tycker det var alldeles nyligen jag skrev om Lillans väntade valpar.  Och nu är de valparna 7.5 månad och det är Hilda som är dräktig och snart skall valpa.  Så det här året inleddes på samma sätt som 2013 - i väntan på att Hilda skall få sina valpisar, med den skillnaden att nu vet jag att hon har något i sin tjocka mage.  Vågade inte annat än att göra ultraljud den här gången, med tanke på att det inte blev några valpar vid förra försöket.

På ultraljudet såg veterinären minst 6 valpar - men det kan lika gärna vara dubbelt så många för de kan ju dölja varandra.  Men 12 vore lite väl mycket, även om jag har många valpköpare i kö.

Många blir det nog i alla fall...


 

    

Hilda med sin tjocka mage - nu är det bara ett par dagar kvar och hon är beredd.


I går bäddade vi valplådan till Hilda och bäddsoffan till mig.  Fast jag har ju fått dela min bädd med tre labbar, som tur är i omgångar.  Ester har intagit valplådan och sovit där i natt, fast just nu ligger Lillan där med Hilda sittandes bredvid.


 

Valplådan är klar och väntar bara på Hilda och valparna


Om hon "håller tiden" och valpar som hon gjort tidigare är det dags natten mellan tisdag den 25:e och onsdag den 26:e.

ANNONS
Av Margareta Dahl - 23 juli 2013 10:24

I går började vägen till rumsrenhet.  Då bäddade jag om i valplådan och behöll bädd i den ena halvan och lade ut tidningar i den andra.  Först var valparna jättearga och pep och visade sitt missnöje: "så här har vi aldrig haft det förut"!  Argast var Emil som protesterade länge och väl.

Men ganska snabbt lär de sig att de skall ligga och sova på den mjuka fällen och krypa ner och kissa på tidningarna.  Då slipper man ligga i det blöta utan kan ha det torrt och skönt när man sover.

 

Så här ser deras valplåda ut nu


Valparna utvecklas för varje dag och de har t o m börjat "slåss" och brottas med varandra under vilt morrande och skällande.  Och nu kan de stå upp på benen och kila runt i lådan ganska fort.


 


Det är så roligt att se hur de utvecklas dag för dag och lär sig nya saker hela tiden. Och nu börjar det bli dags att smaka riktig mat för mammas mjölk räcker inte riktigt till för att hålla dem lika runda och goa längre.

ANNONS
Av Margareta Dahl - 20 juli 2013 10:00

I onsdags, alltså den 17/7, öppnade Emma sina ögon.  Hon var först men dagen därpå hade även Ester fått ögon.  På sin 2-veckorsdag hade alla valparna små ögonspringor och kikade ut på omvärlden för första gången.

Även hörseln verkar ha kommit så smått och nu hör de när mamma närmar sig eller när matte pratar.

Så här såg de ut, 2 veckor gamla:


Pojkarna först:

     

Elvis                                     Ebbe                                  Emil


Och så flickorna:

     

Ellen                                        Emma                             Ester


Än så länge är de ganska lika och det är jättesvårt att skilja dem åt eftersom de också är så jämnstora. Som tur är är de märkta med små prickar nagellack så att jag vet vem som är vem.


Lillan har sin egen metod när hon tycker det är dags att mata dem.  Då lägger hon sig i Bia-bädden, som står bredvid valplådan och så skall jag lyfta över valparna till henne, tycker hon.  Och hon har en väldigt lydig matte som naturligtvis gör som hon vill.

 

Ser inte värst bekvämt ut - och nu börjar valparna vara så stora att de knappast får plats alla på en gång i Bia-bädden. 


Även valparna har lärt sig att det är där de skall äta.  Elvis, som visserligen är minst men som är en klurig typ, har räknat ut att om han tar sig dit på egen hand så vankas det mat.  Sagt och gjort - han klättrade ur valplådan och lyckades ta sig upp i Bia-bädden - och där låg han och väntade på att mamma skulle komma och mata honom.  Faktiskt riktigt rörande!

 

Jag har nu bytt till en större bädd för att valparna skall rymmas lite bättre.


Lillan sår börjar se ganska fint ut.  Hon har ju varit väldigt sugen på att få bada när det varit så varmt men det får nog vänta några dagar till för säkerhets skull.

Av Margareta Dahl - 15 juli 2013 15:57

I torsdags kväll när jag satt här vid min dator och Lillan låg i valplådan och sov med magen i vädret upptäckte jag till min förfäran att operationssåret hade gått upp i ena änden.  Minst tre stygn hade släppt så det var en stor glipa "rakt in i magen" som det såg ut. 

Jag ringde då till Annika, som jobbar på djurkliniken och bor efter samma väg som jag, för att rådfråga henne vad jag skulle göra.  Hon kontaktade veterinären för säkerhets skull, så i fredags morse var vi tillbaka igen på djurkliniken.  Veterinären kollade och menade att det inte var mycket att göra utan att det skulle läka ihop av sig självt men att det skulle ta lite längre tid.  Det var såsigt och lite varigt i såret så han gjorde rent och skrev sedan ut en ny omgång antibiotika.  Så nu är det 10 dagar till - men det har Lillan inget emot för hon får ju tabletterna instoppade i en köttbulle så de slinker ner hur lätt som helst.

Såret ser nu bättre ut och idag har vi varit tillbaka igen och tagit bort stygnen.  Det kommer inte att bli något vackert ärr, men vad gör väl det?  Det syns ju inte under magen och speciellt inte när håret växt ut igen.

Valparna är i alla fall jättepigga och fortsätter växa i rasande takt - alla väger över 1 kilo nu.  Minst är Elvis och störst är Ester, men det skiljer inte speciellt mycket på dem.


        

Runda skära magar


Idag har de fått vara med om något som var ganska otäckt, tyckte de - de har fått sina klor klippta för första gången.  Emma var jättelugn och snäll medan buspojken Emil naturligtvis fäktade vilt med alla benen i vädret.  Övriga var relativt lugna men pep förstås och tyckte det var lite läbbigt.  Ellen blev så förskräckt att hon bajsade på sig men som tur var var mamma Lillan redo och tog hand om henne.  Men det här är något som de får vänja sig vid - minst en gång i veckan måste klorna klippas.  De ser närmast ut som kattklor och har en riktig böj i änden som är väldigt vass när de kloar på mammas mage när de diar.

Tänk att de redan är 10 dagar gamla!  Jag tycker det var alldeles nyss som jag gick här och väntade på att de skulle födas!


   

Vi är kompisar vi, säger Emil och Ebbe


I helgen har vi börjat förbereda för ett uteliv för valparna - vi har gjort i ordning deras hundgård, en lite mindre inhägnad direkt utanför dörren, så att de så småningom bara kan kila iväg rakt ut.  Det är ju inte dags att ha dem ute förrän de är ca 4 veckor men tiden går ju så fort så det är skönt att fixa till allt som skall göras i god tid, så att man inte plötsligt bara står där.

       

Vi tog förstås paus och åt en smarrig kronärtskocka som förrätt

 

Innan det var dags att grilla kött och grönsaker


Det är inte bara hundbarn här - i förra veckan ramlade ett par av sädesärleungarna ur boet.  En föll så olyckligt att den hamnade rätt i min vattentunna och drunknade men den andra ramlade ner på backen, helt oskadd som det verkade.  Han har sedan legat i gräset och tryckt medan mamma sädesärla har matat hela tiden.

Idag, ca 4 dygn senare, är han fortfarande på backen och blir matad av sina föräldrar.  Vingpennorna har börjat växa ut och han gör små försök att flyga.  Endera dagen kommer han nog att lyckas.  Som tur är bryr sig varken Lillan eller Duva om ungen och det finns inga katter eller rovfåglar som vågar sig hit.

 

Sädesärleungen väntar på att mamma skall komma med mat


Många fjärilar har också flugit runt här i sommar - betydligt fler än förra sommaren, vilket förstås gläder en gammal fjärilsentusiast.

 

Silverstreckad pärlemorfjäril

 

Aspfjäril - de tycks gilla mattan på min trappa


På det hela taget har det varit en mycket skön sommar så här långt!  Och nu ser vi fram emot att snart få besök av de kommande valpägarna!  Det skall bli så roligt att träffas igen!

Av Margareta Dahl - 11 juli 2013 10:12

Alla valpar mår bra.  De äter och ser nu ut som små bollar med stora skära magar.  Ellen som var en av de minsta vid födseln vägde igår hela 705 g, d v s en ökning med mer än 100%.  Annars brukar man ju säga att valparna brukar fördubbla sin vikt under den första veckan men här har det gått fortare än så.  Alla flickorna är nu större (eller väger mer i alla fall) än pojkarna.  Minst är Elvis men även han har ökat sin vikt rejält, från 330 till 610 g.

 

Pojkarna är märkta med blått nagellack och flickorna med rosa, så att jag kan skilja dem åt.  Det är väl ännu inga större skillnader i "personlighet" som märks men flickorna verkar lugnare.  När man tar upp dem sitter de alldeles stilla i famnen och snusar på matten medan pojkarna mest sprattlar.

            

I måndags var vi tillbaka till veterinären.  Lillan fick ytterligare en kalkinjektion.  Jag var rädd att hennes flåsande och skakande var ett tecken på börjande eclampsi och nu är hon mycket lugnare.  När det var som varmast baddade jag henne med kallt vatten och hon hade en kylande badhandduk över sig.

 

Nu är hon mycket piggare, går t o m upp ur valplådan frivilligt när hon hör att det är mat på gång eller när hon vill gå ut.  Jätteskönt!

Hon är så mammig och sköter om sina valpar exemplariskt.  Så fort hon hör någon som piper tar hon hand om den valpen. slickar och tröstar.  Hon föser fram valparna med "hakan" så att de kommer rätt när de skall äta och ofta har hon en eller två valpar i famnen, där de sover så gott och känner sig trygga.

 


På nätterna är de vakna ett par gånger och vill ha mat och då händer det förstås att de hamnat lite fel i valplådan, som ju är ganska stor, och inte hittar till mamma så snabbt som de tänkt sig, så då får jag rycka ut och lyfta fram dem.  Men annars är det nu mest lugn och ro i valplådan - mätta och trötta barn som sover gott. 

Av Margareta Dahl - 6 juli 2013 10:26

Vi var nog ganska trötta igår!  Idag har jag pysslat med valparna och märkt och vägt dem och de har fått sina smeknamn som de får ha de här 8 veckorna de är kvar här.

Alltnog - det är faktiskt 3 flickor och 3 pojkar, alltså sammanlagt sex valpar.  Det var en pojke i går som var väldigt svag som jag inte räknade med skulle klara sig men idag är han pigg och rund om magen, precis som de andra, så han hänger nog med.  Sedan hade vi tydligen fått en flicka till en pojke också.  Ögonen gick nog lite i kors i går!

Det här är valparna:

Pojkarna                                       
Elvis       330 g

Ebbe       375 g

Emil        345 g

Flickorna

Ester       380 g

Ellen        345 g

Emma      410 g


Det kommer att komma mycket mer om valparna, deras beteenden och egenskaper så småningom.  Här är några smakprov på hur de ser ut, till att börja med:


        


 


Alla valparna är pigga och äter bra.  De piper så snart de kommer för långt bort från mamma, har kommit i kläm mellan sina syskon eller under mamma och förstås när de är hungriga, vilket de är mer eller mindre hela tiden.  Men när det blir tyst i lådan och både Lillan och valparna sover, då råder verklig frid i huset.

Lillan hässjar fortfarande en hel del, dels för att det blir varmt för henne att ligga hopkurad tillsammans med valparna hela tiden, dels för att jag tror att hon fortfarande har lite ont, både efter kejsarsnittet och att det är eftervärkar.  Men hon har en strålande aptit och är pigg mentalt, så det går nog snart över.  För säkerhets skull står hon både på antibiotika och smärtstillande.

Just nu sover alla i godan ro, så då skall jag passa på att lägga mig och vila en stund.  Det har varit ganska tuffa dygn på sista tiden.



Av Margareta Dahl - 5 juli 2013 19:34

Det drog ut långt på tiden innan Lillan kom till ro med sina valpar hemma.  Det går ju inte alltid som man hoppats och tyvärr blev det bara fem överlevande valpar med hem, tre pojkar och två flickor.

Efter det att vi kom hem från veterinären tidigare i dag föddes inte en enda valp, trots kalk och oxytocin och kl 15 hade det gått så lång tid sedan föregående valp föddes att jag inte tordes vänta längre.

Alltså färd tillbaka till veterinären och kejsarsnitt för de återstående fem.  En pojke låg i sätesbjudning och hade kilat sig fast snett och kom inte igenom och hindrade förstås de fyra bakefter.  Den gossen klarade sig inte men de fyra andra "hoppade ut" fulla av liv.  Hoppa ut är rätta ordet, för en av pojkarna fullkomligt studsade ut ur mammas mage.

Så nu ligger mamma Lillan här med sina fem små, tvättar och sköter om dem och ser till att alla får mat.  De är så pigga att de gör små utflykter på egen hand i valplådan och då blir det ett himla pipande när de förirrat sig för långt bort.  Så då får "mormor" rycka ut och lägga dem tillrätta igen.

Nu är vi alla i familjen väldigt trötta efter ett par långa dagar och nätter och kommer att dra oss tillbaka tidigt i kväll.

Så bilder och ytterligare info får anstå till i morgon.

Av Margareta Dahl - 5 juli 2013 14:03

Vi åkte till veterinären som avtalat till kl 10 och vi hade nästan inte mer än kommit innanför dörren så kom valp nr 2.  så veterinären skojade och sade "vad gör Du är".  Det var en medelstor livskraftig hane, som redan visat sig ha mycket go.  Hans största problem just nu är att välja spene för han har ju ett helt "smörgåsbord" att välja mellan.

Efter ca 1 timme var det dags för nästa valp, en pytteliten tikvalp som var väldigt svag och aldrig riktigt kom igång. Vi valde därför att ta bort henne efter ett tag för att hon inte skulle behöva lida i onödan.

Innan vi åkte hemåt fick Lillan kalk och oxytocin och vi röntgade även för att se hur många valpar som finns kvar i magen.  Vi räknade till fem valpar till.  Så nu väntar vi på fortsättningen.... Hoppas det funkar bättre!

Just nu alltså en hane i valplådan.  Först var Lillan mycket frågande till vad hon skulle göra men nu har hon kommit underfund med att det är hennes barn, som måste skötas om, och hon tvättar och ligger med huvudet beskyddande över honom hela tiden.

 

  

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se