Alla inlägg under juli 2009

Av Margareta Dahl - 12 juli 2009 08:41

SSRK håller på att ta fram en funktionsbeskrivning för retrievers, något liknande den som Goldenklubben haft i flera år och som Labradorklubben har (FART).  För närvarande testas beskrivningen runt om i landet och det är nu ca 100 hundar som gått igenom testet.  Söndagen den 12 juli fick Hilda och jag tillfälle att vara med i en testgrupp om sex hundar (fem labbar och en flat) i olika åldrar och med olika utbildningsgrad, som testades av Lasse och Cilla med assistans av Lottie.

Det var verkligen en spännande upplevelse att se dels hur olika hundarna reagerade, dels att få veta hur Hilda skulle uppföra sig.  Vi har ju inte tränat apportering så mycket och hittills har Hilda varit ganska ointresserad av dummies, om det inte varit skott med i bilden - då har det blivit fart på henne.  Jag var därför lite tveksam till hur det skulle gå, men jag blev mycket positivt överraskad!

Lite om hur själva beskrivningen gick till: först skulle hundarna gå runt de övriga deltagarna (utan hundar) som stod i en klunga och därefter hälsa på testledaren.  Testledaren tog sedan hunden och gick bort från matte/husse och kollade om det gick att få bra kontakt med hunden.

Testledaren går iväg med Hilda Testledaren går iväg med Hilda

Därpå följde en visitation, d v s testledaren kände på kroppen, lyfte tassarna och tittade på tänderna.

Visitation

Därefter var det dags för spöket!  En mystisk figur, iklädd slängkappa och slokhatt, närmade sig haltande över en äng.

Flera hundar började genast skälla och resa ragg när de såg spöket.  Men några, däribland Hilda, stog lugnt och avvaktade tills spöket var 5-10 meter bort innan de skällde.  Ingen av hundarna visade något flyktbeteende.  Alla hundar fick naturligtvis tillfälle att "avreagera" och hälsa på spöket utan de otäcka kläderna och det var ingen hund som visade kvarvarande rädslor.

Hilda markerade även att det var något "läskigt" till höger om oss - och där på en sten alldeles bredvid låg en stor huggorm.  Jag måste medge att jag höll mer uppsikt på ormen än på spöket.


  Spöket närmar sig

Sedan gick testet vidare med diverse apporteringsövningar, vanliga dummies, en stor tung dummy på 3,5 kg och en ca meterlång dummy.  Därefter blev det "fånga och gripa" en dummy som drogs iväg när hunden kom fram.


  Hilda väntar på att få hämta apporten.


Hilda som inte brukar vara nämnvärt intresserad var i sitt esse och tog allt, även om hon bara orkade bära den tunga dummyn någon meter.

På väg hem till matte med apporten


Därefter var det dags för passivitet.  Hilda tog det hela med ro, tittade sig lite omkring men konstaterade att inget hände just nu.

Därefter gick testet vidare med ett sökfält.  Sex dummies "las ut" (testledaren plockade upp dem igen när hunden inte såg) och sedan skulle hunden under 4 minuter söka av fältet.  Alla hundarna jobbade på mycket bra.  Jag tänkte att det här kommer Hilda aldrig att visa något intresse för - men tji fick jag!  Hon sökte av hela området och när hon konstaterat att det inte fanns något gömt där utvidgade hon och sökte vidare och vidare utan att ge upp eller visa minsta trötthet.

Det var en mycket imponerad matte som fick order att kalla in hunden när tiden var ute.  Tänk att Hilda visade så´nt go!

Därefter var det dags för lådan.  En dummy var gömd inne i en plastlåda, som i sin tur var täckt med granris.  Här gällde det för hunden att visa sin uthållighet och att "tänka till" för att komma åt apporten.  Först kastade Lasse en dummy uppepå granriset, som hunden fick hämta.  Därefter gömde han en dummy i lådan och sedan fick hunden gå tillbaka till området och försöka komma åt dummyn i lådan.  Två hundar lyckades få fram dummyn medan de andra försökte men inte lyckades, förrän provledaren hjälpte till.

Sedan var det dags att apportera vilt.  Hilda som aldrig provat vilt förut var först lite tveksam till att ta tag i kråkan som provledaren slängde, men med lite lockande gick det bra och hon hämtade kråkan och kom tillbaka till matte med den.

Efter ytterligare en passitivtet var det så slutligen dags för skott.  Två skott avlossades från en skytt som stod dold så att hunden (och även föraren!) var helt oförberedd på att det skulle smälla.  Ingen hund visade någon skotträdsla och Hilda blev lite ivrig och undrade när hon skulle få sticka iväg och apportera.


  Passititet under två minuter


Sägas skall kanske också att föraren inte fick påverka hunden på något sätt, inte ge några kommandom eller styra hunden, utan hunden skulle jobba självständigt och lösa alla problem på egen hand.  Det var bara när momenten var slut som föraren fick kalla in hunden.

Hundens beteende vid alla de olika momenten beskrevs i ett utförligt protokoll.  Ingen bedömning av hundens beteende görs utan det handlar alltså om en ren beskrivning av hur hunden reagerar i olika situationer, som kan bli aktuella för en apporterade retriever.  Men det är också tänkt att testet skall kunna användas som en vägledning för uppfödare för att avgöra hur mycket "jaktintresse" som finns hos hunden, speciellt hos de hundar som normalt sett inte startar på jaktprov.

Sammanfattningsvis vill jag säga ett tack till Lottie som bjöd in Hilda och mig att vara med och till Lasse och Cilla för en mycket intressant och trevlig dag.

Som sagt - summan av kardemumman var att jag blev väldigt positivt överraskad över Hilda och hennes beteende.  Och som Cilla sade: Nu får Du väl i alla fall fortsätta att träna apportering med Hilda!






Av Margareta Dahl - 4 juli 2009 08:24

Här kommer lite nyheter "i efterskott".  Min dator har varit ur funktion nästan tre veckor så jag har inte kunnat skriva något under den tiden.  Men mycket har hänt, som vanligt.

Första helgen i juli gjorde vi en resa till Värmland för att dels besöka Alfred och hans familj, dels ställa ut i Rottneros.

Det var så trevligt att träffa "Affe" och hans matte, husse och lillhusse.  Vi blev väldigt väl omhändertagna, bjöds på god mat och fick ett eget mysigt hus att bo i.  Tyvärr blev det inte en enda bild tagen, för min kamera "kom bort"  (senare visade det sig som tur är att den låg inkilad under sätet i bilen).   Affe var en mycket fin liten kille, såg jättebra ut och var så lugn och trevligt.  Naturligtvis blev det mycket bus med Harry, Affe, Hilda och Funny, så Affe blev nästan lite rädd och ganska så trött framåt kvällen.

På lördagen åkte vi (Ida, Hilda, Funny och matte) till Rottneros för utställning.  Funny inledde med ett resultat som inte var så roligt: en tvåa i juniorklass, p g a att hon var för tjock!  Inte så konstigt: dagen innan när jag packade bilen och redan hade lagt in en kasse med hundmat till 5 hundar för två dygn plus ett paket hundkex, tog sig Hilda och Funny in i bilen och käkade upp nästan alltihop.  Båda såg efteråt ut som boaormar som just satt i sig minst en antilop.  I bilen upp till Värmland kräktes Hilda upp det mesta av vad hon ätit (blää), så hon återgick till normal tjocklek, men Funny behöll allt och var fortfarande jätterund på lördagen.  Typiskt!

Desto roligare var det att Hilda vann unghundsklassen och fick CK.  Dessutom blev hennes brorsa Bamse (E. Brynolf) tvåa i sin unghundsklass, fick CK och slutade fyra i Bästa Hane.  Jättekul, inte minst med tanke på Idas kommande valpar.

Ida själv var i fällning och fick nöja sig med en slät etta.

På vägen hem från Värmland passade vi också på att hälsa på Majlis och Classe i Forshaga.  Det var så roligt att träffas igen och att se hur trevligt de bodde.

En mycket trevlig helg!  Och ett stort tack till Affes familj för gästfriheten!  Hoppas vi kan återgälda någon gång.


Skapa flashcards