I det fina vårvädret i helgen fick valparna prova på att vara ute för första gången.  I lördags bar vi ut fem av valparna på prov.  De tyckte det var lite otäckt först men sedan blev det jättespännande.  Efter en stund bestämde sig Foppa för att han skulle krypa in under altanen.  Christer lyckades få tag i honom just som han skulle försvinna och dra ut honom igen.  Jag såg för mitt inre öga hur vi skulle bli tvungna att riva en stor del av altangolvet för att få fram honom.  Så då bestämde vi att det fick vara nog för första gången.  (Springan är numera igensatt med ett par rejäla bräder.)

Foppa på språng                Foppa och Ester                Filur                              Ester och Lillan

Ester och Lillan blev mycket triggade och satte igång att leka för fullt uppe i backen.

Så igår när jag kom tillbaka från skogen med "de stora" och solen sken så inbjudande på framsidan av huset, där jag har en mindre inhägnad till valparna, bestämde jag mig för att det var dags för alla valparna att få prova på utelivet. Så jag lät Hilda gå först och sedan kom valparna springande, hoppande och tultande efter ut på trappen - förstås efter diverse avvikningar och bajshögar och kisspölar på vägen.

Å vad spännande det var! 

Några tyckte förstås efter en stund att det räckte och försökte gå in igen:

Flisan och Filur tyckte att det räckte med utevistelse för den här gången

När de kom in igen fick de inviga sin nya stora Bia-bädd.  Den de haft så här långt blev till slut alldeles för liten.  Alla valparna fick inte plats.  Några hittade en ny favoritplats bakom Hildas fåtölj och Foppa valde att krypa in under fåtöljen.  Men igår var han plötsligt så stor att han inte kom fram igen utan jag fick lov att lyfta på stolen så att han kom ut.  Ständigt denna Foppa!

Valparna sover gott efter att ha varit ute och busat en stund

Så i morse var Foppa alldeles otröstlig: han skrek och skulle absolut ut genom grinden.  Jag trodde han ville till mamma, som legat på andra sidan en lång stund, men när jag släppte in Hilda fortsatte han bara att krafsa på grinden.  Jag tog honom då på armen och bar ut honom och vips satte han sig och gjorde en stor hög.  Redan rumsren?  Sedan fick alla de andra följa med ut: de gick efter mig riktigt duktigt och det blev bara en endaste liten hög på köksgolvet.

Efter en stund, när jag lagom hunnit göra rent på golvet i valprummet, fick de komma in och få mat.  För första gången visslade jag på dem i visselpipa omväxlande med att jag ropade det vanliga: Valparna, valparna kom!

Och alla kom i full fart!  Mina duktiga småttingar!

De börjar bli stora, mina små.  Vad snabbt allt går när man är en liten valp.  Igår hämtade jag nya halsband till dem på posten för de gamla började vara för små.  Alla har fått behålla sin färg utom Frasse som nu har ett gult halsband i stället för det vita.

Hilda har kommit på att det är betydligt enklare att stå upp och låta valparna dia.  Då får de plats allihopa på en gång.  Visserligen går hon omkring lite så de hänger som en druvklase under magen på henne men valparna verkar inte bry sig.

Idag har jag klippt klorna igen - de var ganska snälla, bara lite otåliga för att behöva sitta stilla.  Jag mutade med lite köttfärs som de fick slicka i sig från en handduk i mitt knä medan jag klippte.

Tänk vad de lär sig fort - nu när jag satte mig på samma stol som jag satt på när de fick köttfärsen så trodde de genast att det var ny köttfärs på gång!  Frida vankar här som en osalig ande, gnäller och försöker ta sig in till mig där jag sitter bakom kompostgallret som jag satt upp runt datorn.  Lilla gumman!  De börjar bli riktiga personligheter nu.

Hilda, Lillan och Ester börjar bli ganska less på att jag ägnar så mycket tid åt valparna.  De ligger i bädden under köksbordet och söker tröst hos varandra.  Finns det hjärterum...

Alla mina älsklingar! 

Plötsligt hörs det mystiska ljud från köket.  När jag går dit och kollar upptäcker jag Frida, som ledsnat på att vänta på köttfärs, och i stället (förmodligen med Esters hjälp) lyckats ta sig förbi grinden ut i köket och håller på och leker för fullt med sopborsten.  Det har gått åt ett antal sopborstar under åren med valpar.

Nu utvecklas valparna slag i slag.  Efter att ha blivit matade med "kulor" av torrfoder en och en i några dagar har valparna idag fått pröva att äta själva ur valpbaren.  Visst blev det lite slabb och somliga "låg till bords" eller idkade gående bord, men de åt och smaskade så att det stod härliga till.  Varenda liten smula gick åt.  Och se´n sov de gott en lång stund tills det var dags för nästa mål.

De blev uppdelade i två gäng med fem i varje så det fanns ganska gott om plats runt skålen.

Lite senare i eftermiddags fick de även pröva modersmjölksersättning blandat med A-fil och lite druvsocker.  Det var populärt hos alla, även de som kategoriskt vägrat ta nappflaska tidigare.

Treveckorsdagen är en märkesdag för valparna.  Då händer en massa saker. 

Första avmaskningen är avklarad, de har fått smaka köttfärs och torrfoder och dessutom provat att äta själva.

Avmaskningen gjorde vi idag med Banminth sedan jag vägt hela bandet.  Alla ökar förstås i vikt men det börjar synas skillnad på dem som äter välling i flaska och på dem som vägrar.  De som fått tillskott har ökat procentuellt mer. Men alla är jättepigga och kilar runt i lådan, försöker skälla och brottas lite med varandra. 

Efter avmaskningsmedlet fick de lite köttfärs uppblött i grädde som "plåster på såren".  Det är inga som helst svårigheter att få dem att äta såna delikatesser.  Mamma Hilda "hjälpte till", d v s hon försökte sno åt sig så mycket som möjligt av alla smulor som valparna tappade med den påföljden att när vi var klara hade vi köttfärs överallt, både hundarna och jag.

Ester "hjälpte också till" genom att tvätta valparna när de kom tillbaka ner i valplådan.  Den enda som förhöll sig lugn var Lillan som låg på sängen och tittade på oss och såg ut att tänka "Vad håller ni på med egentligen?"

Ester tvättade valparna fria från köttfärsrester efter avmaskningen

Matvägrarna har också fått pröva på att äta välling ur hundskål i stället för nappflaska men inte smakade det så mycket bättre för det!  En och annan liten slick så var de nöjda.

Men det var ganska roligt att få kila runt ute på golvet och slippa valplådan medan matte städade i den.  Fast vissa tyckte allt det var ganska läskigt och kröp upp i Bia-bädden till mamma.

Större succé var det med torrfoder.  Det fick ligga i blöt över natten så att det var helt mjukt och sedan hällde jag lite ljummet vatten på så att det var varmt och gott.  Det åt alla med god aptit, d v s jag matade dem med en kula i taget.  Vissa ville aldrig sluta utan blev jättesura när de inte fick mer.  Men jag vågade ju inte ge för mycket så där första gången med risk för att de skulle få magknip.

Det har blivit ett ofrivilligt uppehåll i bloggandet några dagar - blåsten har ställt till det.  Jag har varken haft telefon eller internetuppkoppling sedan i lördags men nu funkar det som tur är igen. 

Sån´t är livet på landet!

Trots kraftig blåst har det varit helt underbart de senaste dagarna.  Och det ena vårtecknat efter det andra börjar visa sig.

Nu har både sångsvanar, gäss, tranor, lärkor och tofsvipor kommit och det är ett vådligt liv ute på fälten. I träd och buskar hörs bofink, taltrast, rödvingetrast och koltrast.

Tranorna har kommit liksom sångsvan, tofsvipa och lärka!

Räv och rådjur ser vi också dagligen på våra hundpromenader.

Hundarna badar i alla diken och vattenpölar och tycker det är väldigt mysigt.  Ester "apporterar" allt från pinnar till näckrosrötter.

Även blommorna börjar vakna till liv.  Än så länge är det bara blåsippan som blommar men knoppar av löjtnantshjärta och påskliljor börjar titta fram.

För att inte tala om lövträden: speciellt al och hassel är översållade av långa, långa hängen och björkarna ligger inte långt efter - till förtret för alla allergiker.

Stackars Christer lider svårt av hösnuva just nu trots kraftig medicinering.  

Óch snart kan man sitta ute och fika!

Nu börjar valparnas nya liv - de har fått ögon och börjar höra när man pratar med dem.  Och de börjar också vara medvetna om omgivningen och om varandra. 

Speciellt har de börjat förknippa inte bara mamma utan också mig med mat.  De blir väldigt ivriga när man tar upp dem och börjar snosa runt efter maten.  Men alla vill inte ha nappflaska - ungefär hälften äter så att de håller på att storkna, några snuttar lite grand och ett par vägrar totalt att ta nappen.  Så de är redan små personligheter.

De väger nu mellan 1180 och 1500 g.  Störst är fortfarande Focus och minst Frasse.

De har också börjat kissa och bajsa helt på egen hand utan hjälp av mamma.  Bra förstås för Hilda men det gör också att det blir lite mer att hålla efter i valplådan.  Så nu har jag lagt plastad frotté mellan madrassen i botten och täcket de ligger på.  Allt för att inte behöva tvätta allt varje dag.

Mätta och belåtna!

Tänk vad tiden flyger iväg!  Idag är det två veckor sedan valparna föddes!  Fattar inte vart tiden tagit vägen!

Valparna växer och har nu mer än tredubblat sin födelsevikt.

Idag har vi "firat" tvåveckorsdagen med att klippa klorna för första gången.  Inte så populärt precis men de fann sig i alla fall, så på ca 1 timme var 180 klor minus 8 klippta.  De åtta tillhör Filur.  Han har haft väldigt svårt att äta ur nappflaska eftersom han är så glupsk.  Maten har runnit till snabbare än han hunnit svälja varpå vällingen kommit upp i näsan bakvägen - stackarn.  Som tur var kom Christer på idén att använda en mindre napp som inte gav så mycket åt gången och det löste saken.  Så nu har Filur fått smak på att äta ur nappflaska och det så mycket att han inte hade tid att sitta stilla medan jag klippte hans klor utan bara fäktade runt och letade efter maten.

När han fått äta sig mätt var det inga problem - då somnade han helt enkelt i mitt knä och sedan kunde jag klippa hans resterande klor i lugn och ro.  Så nästa gång skall jag ge mat först och sedan klippa.  Man lär så länge...

Hilda softar i sin fåtölj medan jag tar hand om valparna - skönt med lite avlösning tycker hon

Nästan alla valparna har nu accepterat att äta ur nappflaska och börjar febrilt söka efter mat när jag tar upp dem.  Men det finns fortfarande några "obstinata typer" som absolut inte vill ha - de kniper ihop munnen och vänder demonstrativt bort huvudet.  Till dem hör t ex Findus och Fabian bland pojkarna och Flisa bland flickorna.  Några är å andra sidan helt vilda när det vankas mat, t ex Frida, Foppa och Frasse.  Och så Filur förstås.

Valparna har nu börjat kunna bajsa på egen hand men ännu hjälper Hilda dem att kissa.  Så snart är den lugna tiden förbi när mamma tog hand om allting och jag bara kunde sitta bredvid och titta på småttingarna.  Men de är ju så roliga och rogivande att titta på att jag ofta blir sittande här långa stunder och inte får något annat gjort.

Fia sover på mammas arm

Här är det Filur som knoppat in hos mamma

Och lilla Frasse sover gott bakom mammas trygga rygg

Idag har jag satt på valparna deras märkhalsband så att man lätt ser vilken valp som är vilken.  Det underlättar ju mycket när man väger dem och likaså när de får tilläggsfoder.

Valparna i sina nya halsband

Vill ni veta vem som är vem? Flickorna först då: Frida rosa, Fia ljuslila och Flisa cerise och pojkarna: Foppa grön, Filur ljusblå, Fylax svart, Findus lila, Focus röd, Frasse vit och Fabian blå.

Hildas mjölk räcker inte riktigt till nu när de börjar bli så stora så det är ju enklare också när man skall tilläggs-fodra också så att alla får och inte en får flera gånger.

Vid vägningen idag är Focus fortfarande störst.  Han väger hela 1220 g.  Frasse är minst med sina 885 g.  Alla andra, både pojkar och flickor, ligger nu över 1 kg.

Några valpisar                             Fabian och Focus                                Ester hälsar på valparna