Det var nu flera månader sedan jag senast skrev något i min blogg.  Sommaren har gått så fort och tiden har gått åt till så många hundaktiviteter att jag knappt hunnit med mina egna hundar.  Jag har jobbat som funktionär på utställningar och jaktprov, haft kurser och klarat av en massa administrativt arbete.

MEN NU SKALL DET BLI ÄNDRING PÅ DET!

För nu planerar jag för en ny valpkull och jag tänkte jag skulle berätta från början vad som händer.

Det är Ida (SVCh Eaglebess Amaretto Coffe) som skall paras.  I nästa vecka åker vi till Norge och träffar NUCh Narjanas Yngve.  Yngve är en snygg kille med en engelsk pappa och han har lämnat många bra valpar framför allt i Norge men även några i Sverige tidigare.  Men framför allt har han en väldigt bra hälsostatistik.  Av 99 valpar är 47 röntgade och 42 helt fria, vilket ger en procentsats på 89,4% för HD och 94,1% för AD (mot rasens genomsnitt i Norge på 82,8% resp 90,4%).  Så det skall bli så spännande att träffa Yngve och hans familj, Torill och Atle Hanstad som bor vid Gardemoens flygplats, utanför Oslo.

Men lite om sommarens händelser måste jag berätta: det har tyvärr inte bara varit glädjande saker utan också sorgliga.  Lilla Elsa (tidigare Albertina) är borta.  Hon fick svår osteochondros i knälederna bak och eftersom veterinärerna på Strömsholm bedömde att hon inte skulle kunna leva ett normalt hundliv ens efter operation, beslöt Marianne och Hans att hon skulle få sluta sina dagar, endast drygt 5 månader gammal.  Jag känner verkligen med Er i Er stora saknad och sorg!  Jag vet ju hur mycket Elsa betydde för speciellt Marianne och hur hela familjen väntat på och längtat efter att få en valp.  Mitt hjärta blöder för Er!

Lilla Fröya (tidigare Alice) har däremot glatt sin husse och matte mycket i sommar.  Hon har lyckats så bra på två stora utställningar och på den sista fick hon följande kritik av domaren Filip Johnson: "Feminin tispe av meget god type og helhet.  Feminint hode,  veltilpassende øyne,  velansatte ører,  ellers god hals og rygglinje, velansatt hale.

God kropp og benstamme, velvinklet.  God pels og farge.  Velgående, men skal bli noe mer stabil i overlinjen.  Herlig temperament."  GRATTIS Lise och Ole!  Hoppas vi kan träffas när Ida skall paras i Norge!

Återkommer snart med mer nyheter från Labbehuset, bl a om Björne, Idas son och bror till Hilda.

SSRK håller på att ta fram en funktionsbeskrivning för retrievers, något liknande den som Goldenklubben haft i flera år och som Labradorklubben har (FART).  För närvarande testas beskrivningen runt om i landet och det är nu ca 100 hundar som gått igenom testet.  Söndagen den 12 juli fick Hilda och jag tillfälle att vara med i en testgrupp om sex hundar (fem labbar och en flat) i olika åldrar och med olika utbildningsgrad, som testades av Lasse och Cilla med assistans av Lottie.

Det var verkligen en spännande upplevelse att se dels hur olika hundarna reagerade, dels att få veta hur Hilda skulle uppföra sig.  Vi har ju inte tränat apportering så mycket och hittills har Hilda varit ganska ointresserad av dummies, om det inte varit skott med i bilden - då har det blivit fart på henne.  Jag var därför lite tveksam till hur det skulle gå, men jag blev mycket positivt överraskad!

Lite om hur själva beskrivningen gick till: först skulle hundarna gå runt de övriga deltagarna (utan hundar) som stod i en klunga och därefter hälsa på testledaren.  Testledaren tog sedan hunden och gick bort från matte/husse och kollade om det gick att få bra kontakt med hunden.

Därpå följde en visitation, d v s testledaren kände på kroppen, lyfte tassarna och tittade på tänderna.

Därefter var det dags för spöket!  En mystisk figur, iklädd slängkappa och slokhatt, närmade sig haltande över en äng.

Flera hundar började genast skälla och resa ragg när de såg spöket.  Men några, däribland Hilda, stog lugnt och avvaktade tills spöket var 5-10 meter bort innan de skällde.  Ingen av hundarna visade något flyktbeteende.  Alla hundar fick naturligtvis tillfälle att "avreagera" och hälsa på spöket utan de otäcka kläderna och det var ingen hund som visade kvarvarande rädslor.

Hilda markerade även att det var något "läskigt" till höger om oss - och där på en sten alldeles bredvid låg en stor huggorm.  Jag måste medge att jag höll mer uppsikt på ormen än på spöket.

Sedan gick testet vidare med diverse apporteringsövningar, vanliga dummies, en stor tung dummy på 3,5 kg och en ca meterlång dummy.  Därefter blev det "fånga och gripa" en dummy som drogs iväg när hunden kom fram.

  Hilda väntar på att få hämta apporten.

Hilda som inte brukar vara nämnvärt intresserad var i sitt esse och tog allt, även om hon bara orkade bära den tunga dummyn någon meter.

På väg hem till matte med apporten

Därefter var det dags för passivitet.  Hilda tog det hela med ro, tittade sig lite omkring men konstaterade att inget hände just nu.

Därefter gick testet vidare med ett sökfält.  Sex dummies "las ut" (testledaren plockade upp dem igen när hunden inte såg) och sedan skulle hunden under 4 minuter söka av fältet.  Alla hundarna jobbade på mycket bra.  Jag tänkte att det här kommer Hilda aldrig att visa något intresse för - men tji fick jag!  Hon sökte av hela området och när hon konstaterat att det inte fanns något gömt där utvidgade hon och sökte vidare och vidare utan att ge upp eller visa minsta trötthet.

Det var en mycket imponerad matte som fick order att kalla in hunden när tiden var ute.  Tänk att Hilda visade så´nt go!

Därefter var det dags för lådan.  En dummy var gömd inne i en plastlåda, som i sin tur var täckt med granris.  Här gällde det för hunden att visa sin uthållighet och att "tänka till" för att komma åt apporten.  Först kastade Lasse en dummy uppepå granriset, som hunden fick hämta.  Därefter gömde han en dummy i lådan och sedan fick hunden gå tillbaka till området och försöka komma åt dummyn i lådan.  Två hundar lyckades få fram dummyn medan de andra försökte men inte lyckades, förrän provledaren hjälpte till.

Sedan var det dags att apportera vilt.  Hilda som aldrig provat vilt förut var först lite tveksam till att ta tag i kråkan som provledaren slängde, men med lite lockande gick det bra och hon hämtade kråkan och kom tillbaka till matte med den.

Efter ytterligare en passitivtet var det så slutligen dags för skott.  Två skott avlossades från en skytt som stod dold så att hunden (och även föraren!) var helt oförberedd på att det skulle smälla.  Ingen hund visade någon skotträdsla och Hilda blev lite ivrig och undrade när hon skulle få sticka iväg och apportera.

  Passititet under två minuter

Sägas skall kanske också att föraren inte fick påverka hunden på något sätt, inte ge några kommandom eller styra hunden, utan hunden skulle jobba självständigt och lösa alla problem på egen hand.  Det var bara när momenten var slut som föraren fick kalla in hunden.

Hundens beteende vid alla de olika momenten beskrevs i ett utförligt protokoll.  Ingen bedömning av hundens beteende görs utan det handlar alltså om en ren beskrivning av hur hunden reagerar i olika situationer, som kan bli aktuella för en apporterade retriever.  Men det är också tänkt att testet skall kunna användas som en vägledning för uppfödare för att avgöra hur mycket "jaktintresse" som finns hos hunden, speciellt hos de hundar som normalt sett inte startar på jaktprov.

Sammanfattningsvis vill jag säga ett tack till Lottie som bjöd in Hilda och mig att vara med och till Lasse och Cilla för en mycket intressant och trevlig dag.

Som sagt - summan av kardemumman var att jag blev väldigt positivt överraskad över Hilda och hennes beteende.  Och som Cilla sade: Nu får Du väl i alla fall fortsätta att träna apportering med Hilda!

Här kommer lite nyheter "i efterskott".  Min dator har varit ur funktion nästan tre veckor så jag har inte kunnat skriva något under den tiden.  Men mycket har hänt, som vanligt.

Första helgen i juli gjorde vi en resa till Värmland för att dels besöka Alfred och hans familj, dels ställa ut i Rottneros.

Det var så trevligt att träffa "Affe" och hans matte, husse och lillhusse.  Vi blev väldigt väl omhändertagna, bjöds på god mat och fick ett eget mysigt hus att bo i.  Tyvärr blev det inte en enda bild tagen, för min kamera "kom bort"  (senare visade det sig som tur är att den låg inkilad under sätet i bilen).   Affe var en mycket fin liten kille, såg jättebra ut och var så lugn och trevligt.  Naturligtvis blev det mycket bus med Harry, Affe, Hilda och Funny, så Affe blev nästan lite rädd och ganska så trött framåt kvällen.

På lördagen åkte vi (Ida, Hilda, Funny och matte) till Rottneros för utställning.  Funny inledde med ett resultat som inte var så roligt: en tvåa i juniorklass, p g a att hon var för tjock!  Inte så konstigt: dagen innan när jag packade bilen och redan hade lagt in en kasse med hundmat till 5 hundar för två dygn plus ett paket hundkex, tog sig Hilda och Funny in i bilen och käkade upp nästan alltihop.  Båda såg efteråt ut som boaormar som just satt i sig minst en antilop.  I bilen upp till Värmland kräktes Hilda upp det mesta av vad hon ätit (blää), så hon återgick till normal tjocklek, men Funny behöll allt och var fortfarande jätterund på lördagen.  Typiskt!

Desto roligare var det att Hilda vann unghundsklassen och fick CK.  Dessutom blev hennes brorsa Bamse (E. Brynolf) tvåa i sin unghundsklass, fick CK och slutade fyra i Bästa Hane.  Jättekul, inte minst med tanke på Idas kommande valpar.

Ida själv var i fällning och fick nöja sig med en slät etta.

På vägen hem från Värmland passade vi också på att hälsa på Majlis och Classe i Forshaga.  Det var så roligt att träffas igen och att se hur trevligt de bodde.

En mycket trevlig helg!  Och ett stort tack till Affes familj för gästfriheten!  Hoppas vi kan återgälda någon gång.

Lördagen den 13 juni packade vi bilen och styrde kosan mot Finnerödja.  Alma skulle gå ett viltspår, som samtidigt var uttagning av SSRK Bergslagens representant i viltspårs-SM för spaniels och retrievers.

Hela 9 hundar hade anmält sig till kvalet, så vi gjorde oss väl ingen större förhoppning om att gå vidare.  Alma hade gått ett träningsspår hos Birgitta i Torshälla veckan innan och det var inte något speciellt lyckat genrep.  Ibland blir Alma alltför ivrig.  Då blir tempot för högt och hon slarvar väldigt.

Men åter till Finnerödja.  Domare var Gunilla Eriksson som tog oss med upp i de djupa Tivedsskogarna. Gunilla hade lagt ett elitklasspår, d v s det var 1000 meter långt, hade sex vinklar, två återgångar, två legor och det gällde för Alma att själv leta upp spårstarten.  (Samma förutsättningar gällde förstås för övriga 8 startande också.)

Varje sträcka, vinkel och övriga svårigheter längs spåret poängsattes, med max 4 poäng och ned till 0.  Totalt kunde man få 21x4 poäng, d v s 84.

Alma tog snabbt upp spåret och gick iväg längs en liten skogsväg.  När hon kom till första vinkeln gick hon tyvärr ut på en viltstig till vänster först, innan hon så småningom med ringning men i alla fall på egen hand hittade tillbaka till spåret, som nu gick ut på ett hygge.  Även här blev det viltpåslag och ringning.  Men väl tillbaka inne i skogen igen gick det bättre, även om det ibland blev lite slag över spåret.  Så småningom, efter 29 minuter, kom vi fram till spårslutet utan några större tappt på vägen.  Men legorna hade Alma inte alls markerat och hon virrade runt en stund innan hon hittade klöven.  Så slutfacit blev 57 poäng.

Gunilla Erlandsson med flatten Sebbe var bäst med 67 poäng och blev (liksom förra året) uttagen att representera Bergslagen i SM med Caroline Hagström med golden Molle som reserv (66 poäng).  På vilken plats i resultatlistan Alma placerade sig vet jag inte eftersom endast de två första hundarna rankades.

Det var i alla fall ett väldigt trevligt äventyr som gav mersmak.   Spåret var lagom knepigt i stundom ganska jobbig terräng men Alma fick mycket beröm för sitt lugna och behagliga tempo, som gjorde att "skytten" kunde gå med utan att bli flåsig.  Och vilken underbar skog!

Tidigt nästa morgon, i hällande regn, åkte vi så ned till Gränna för utställning.  Alma och Maja fick stanna hemma för jag hade hört att i Gränna skulle det bli soligt och varmt.  Och det stämde!  När vi kom till Mantorp slutade det regna och så småningom sken det upp och blev riktigt varmt och vackert.

Domare var Agneta Cardell.  För första gången skulle Funny visas officiellt, i juniorklass.  Det var hela 14 tikar anmälda i klassen.  Domaren blev mycket förtjust i Funny men tyckte hon behövde stå på tillväxt lite till och gå ned ett par kilo.  Så det blev bara en slät etta i debuten och så här skrev domaren:

"Mycket söt juniortik av utmärkt typ. På gränsen att vara något tjock.  Vackert välformat huvud, fint uttryck och pigment.  Mycket välvinklad fram och bak.  Härligt förbröst och lår, välrundad bröstkorg.  Utmärkta ben, tassar och päls.  Rör sig med fint steg."  Men hon tyckte förstås att vi skulle träna mer på att springa och stå fint.

Sedan var det Hildas tur.  Hon fick också bra kritik men blev inte heller placerad i konkurrensen: "Ungtik av mycket god typ.  Vackert feminint huvud. Bra uttryck, fin ögonfärg.  Utmärkt överlinje, tillräckligt vinklad fram, goda vinklar bak.  Väl välvd bröstkort, bra kropp.  Bra ben, tassar och pälskvalitet.  Fin färg. Rör sig med bra steg."

Skulle Ida försvara familjeäran?  Tja, det blev i alla fall en reservplats i ökl-konkurrensen - alltid något.  Domarens kritik: "Välproportionerlig tik av utmärkt typ.  Vackert huvud och uttryck.  Goda vinklar fram, välvinklat bakställ med fina lår.  Utmärkt kropp och bröstkorg.  Mycket bra benstomme, något platta tassar.  Bra pälskvalitet, fin färg.  Rör sig med ett bra steg men något lojt."

När värmen kom blev Ida lite slö, tyvärr.  Då springer hon inte så fort utan jag får nästan släpa henne med mig.  Gäller att busa upp henne så att hon blir mer på hugget.

Så vände vi hemåt från solen igen och i Katrineholm kom vi ifatt regnet!  Vi åkte direkt till Brukshundklubben, där Funny hade avslutning på sin Allmänlydnadskurs.  Tyvärr missade vi tre gånger p g a löp, så jag tyckte nog att Funny skötte sig utmärkt på avslutningen med tanke på det.  Vi fick göra alla moment i allmänlydnadspasset och fick med beröm godkänt på alla, utom "sitta kvar med störning" där vi fick rådet att träna lite mer.  Som specialmoment hade vi valt apportering.  Det gick inte så bra vid första försöket för då blev Funny alltför sprallig.  Hon satt snällt kvar och väntade på kommandot Apport och sprang snabbt ut och hämtade dummyn.  Men i stället för att komma tillbaka till mig och lämna av tog hon en bustur till de andra hundarna för att visa vilken fin grej hon hade.  Vi försökte igen och då gick det jättebra!  Hon kom snällt tillbaka och lämnade av i mattes hand.  Jag blev riktigt stolt!

Fr o m nästa fredag skall Funny få vara med på apporteringsträningen i Labradorklubben, så att vi kan komma igång med träningen på allvar.

Under tiden tränar vi förstås på med våra spår.  Både Funny och Hilda är jätteduktiga och vi skall anmäla till anlagsprov under sommaren.

Jag har nu kommit upp i den åldern att jag slutat fira mina födelsedagar - men trevliga överraskningar är ju alltid välkomna.

På förmiddagen fick vi besök av Alva, som numera kallas Nicki, och hennes husse och matte Björn och Inger.  De var på väg till Götarsvik för att hälsa på sina travare som är i träning där och tog sig tid att titta in till oss på vägen.

Nicki (Alva) - snart 4 månader

Nicki hade vuxit mycket och var väldigt söt.  Hon var blank som en spegel i pälsen och matte Inger berättade att hon fick Aloe-Vera i maten.  Måste jag nog pröva om de blir så blanka och fina av det.

Mamma Alma och Nicki satte genast igång att leka.

Kom an mamma!

Och det gick ganska vilt till ibland

Nicki är en riktig mattehund och följer Inger vart hon går.  Hon gillar också att åka bil och sitter snällt på golvet vid Ingers fötter.

Nicki - lite trött efter allt bus

"Till vardags" bor Nicki på Värmdö men tillbringar sommaren på Möja, där hon är en riktig "sjöbuss".

Nicki med flytvästen på

Fortsättningen av födelsedagen blev lika trevlig.  Loppisbesök tillsammans med kusin Gittan och sedan en god middag på landet hos Gittan.

Ett mycket kärkommet besök fick vi idag på förmiddagen.  Då kom lilla Elsa (Albertina) och hennes matte Marianne på besök.  Elsa hade vuxit mycket sedan vi såg henne senast.

Elsa - 3½ månad

Först tordes jag inte släppa ihop Elsa med Alma och de andra vuxna tikarna utan hon fick hälsa på Funny.  Men det blev lite väl hårdhänt bus från Funnys sida, så det fick vi lov att avbryta.  Sedan släppte jag i alla fall ut Alma till Elsa - och vilken lycka!

Elsa och mamma Alma

De lekte och lekte och lekte och grävde med gemensamma ansträngningar ett stort hål i "trädgården"

Elsa och Alma gräver ett hål

När det var dags för Elsa att följa med matte hem igen var det mycket motvilligt.  Hon skulle gärna ha stannat kvar och lekt med mamma en stund till.

Elsa vill inte åka hem utan gömmer sig under bordet

Efter lördagens regn i Österby-Bruk kändes det skönt att se sola stråla från en så gott som molnfri himmel på söndagen.  Vi åkte tidigt från Dagmar och kom fram i god tid, så att vi hann lasta av och installera oss och rasta i lugn och ro innan utställningen drog igång.  Så småningom dök också Mauritz och Otilda och Sven, Britt och Cesar upp.  Även Anki och Thomas och Funnys syster Greta var där och så vår "hejarklack" Louise, Appen och Dino.  Även i Almare-Stäket var det en finsk domare, Kirsi Luomanen (som dock var ganska "bister" - inte ett leende på hela dagen).

Först ut var förstås Funny.  Hon blev tredje bästa tik i valpklassen, allatså inte lika bra som gårdagen.  Kritiken löd:

"A yellow puppy of very good type.  Feminine head & expression.  Good topline, but would like to see her neck slightly longer.  Plenty of body for her age.  Good angulation in the rear, would like to see more in front.  Moves OK."

Funny i Almare-Stäket

... och systern Greta med matte Anki (båda bilderna tagna av husse Thomas H)

Sedan var det Hildas tur.  Hon lyckades bäst för dagen och fick ett förstapris i unghundsklass och blev placerad 2:a i unghundskonkurrensen.  Men inget CK eller HP.  Så här löd hennes kritik:

"A chocolate of a very good type.  Feminine head, but would like to see more muzzle, good topline. Very good spring of rib.  Quite a short upper arm.  Moves OK."

Och så till slut Ida då: här blev det en slät etta.  Tråkigt!

Ida (foto Thomas H)

Hennes kritik löd: "A strongly built chocolate of right size and type.  Feminine heat but would like to see a fuller muzzle, good topline, good spring of rib. Good bone. Moves OK."

För Cesar blev det en tvåa i unghundsklass och för Otilda en två i öppen klass. 

Men vi kommer igen...

Nu har utställningssäsongen kört igång på allvar och vi har hunnit med hela tre utställningar under Kristi Himmelsfärdshelgen.

Först åkte vi till Frövi till Ö-labbens traditionella Kristi Himmelsfärdsutställning.  Dömde gjorde Marianne Boberg, Bobdog´s Kennel.  Först ut var Funny i valpklass 2.  Hon blev BIS-valp och så småningom även bästa gula labrador, där hon slog ett gäng vuxna hundar.  Funny fick mycket beröm men även kritik för att hon var för tjock - så det får jag förstås ta på mig.  Marianne skrev:

"8 månaders tikvalp av härlig typ.  Vackert huvud och uttryck med bra pigment.  Bra vinklar fram och bak. Bra ben och tassar.  God topline som dock störs av något överhull.  Rör sig bra med drive i steget.  Välvisad."

Funny skötte sig mycket bra, både i ringen och utanför.  Eftersom hon blev klar först fick hon sitta i bilen ensam medan Hilda och Ida visades.  Det klarade hon galant - låg bara och sov eller satt och tittade ut helt tyst .

Härnäst i ringen var Hilda.  Hon skötte sig också med den äran, sprang och stod fint och vann tikklassen för unghundar.  I BIS-finalen blev hon placerad på 4:e plats.  Inte så tokigt - jag är jättenöjd både med placeringen och med hur hon uppträdde.  Att hon sedan pep i buren medan jag visade Ida kan man väl stå ut med.

Om Hilda skrev domaren:

"17 månaders ungtik av god typ.  Bra huvud och uttryck.  Bra vinklar fram och bak.  Bra ben och tassar.  Rör sig lätt och ledigt.  Mycket trevligt helhetsintryck.  Välvisad."

Sedan var det Idas tur.  Ida är just nu väldigt skendräktig och har ett välfyllt juver, så hon är inte riktigt till sin fördel, vilket också visade sig på placeringen - 5:a i ökl tikar.  Om Ida skrev domaren:

"4 ½ år gammal tik av god typ.  Bra huvud och uttryck.  Normala vinklar fram och bak.  Bra ben och tassar.  Rör sig ledigt och lätt.  Välvisad."

Därefter gick färden vidare till Örbyhus, där vi fick bo hos min väninna Dagmar och hennes lilla Lava, en liten svart hundfröken, korsning mellan pudel och cocker.  Det var väldigt roligt att träffas igen och Dagmar bjöd som vanligt på mycket god mat - just nu enligt LCHF-metoden - en smarrig fisksoppa med mycket vitlök.

På lördagen var vi så i Österbybruk i hällande regn hela dagen.  Valparna var flyttade till annan domare och bedömdes i ring 1 i ena änden av utställningsområdet, medan de andra labbarna gick i ring 9 allra längst bort.  Så det blev mycket slit och släp för att komma mellan ringarna och från parkeringen till ringarna.  Funny blev bästa tik med hp men även här fick hon kritik för att hon bar på ett par kilo för mycket och missade därigenom BIS-titeln som i stället gick till en Tjotte-hane.  Dömde gjorde Gunilla Skallman som skrev:

"Feminin, välutvecklad. Vänligt uttryck, goda proportioner.  Bra ögon, välutfyllt nosparti.  Bär idag på något kg för mycket.  Är något mjuk i ryggen.  Bra benstomme och tassar.  Goda vinklar.  Korrekt svans.  Mycket lovande päls.  Rör sig med lätthet."

De vuxna labbarna dömdes av den finska domaren Soile Bister (som inte gjorde skäl för sitt namn utan var mycket vänlig och trevlig, trots vädret).  Hilda fick en etta i unghundsklassen och blev placerad trea i konkurrensen.  Domaren skrev:

"Fin tik, bra benstomme och kropp, bra huvud, önskar bättre uttryck.  Välutvecklad, välkroppad.  Bra överlinje och rör sig bra.  Inte i bästa päls idag.  Utmärkt temperament."

Även Ida klarade sig bra - hon fick en etta i öppen klass, blev placerad tvåa i konkurrensen med CK och blev till slut reserv i Bästa tik-klassen.  Det är jag jättenöjd med med tanke på hennes dagsform.  Domaren skrev om Ida:

"Kraftig feminin tik av utmärkt typ.  Bra huvud.  Önskar bättre uttryck.  Välväxt, mycket välkroppad, underlinje inte i bästa kondition idag.  Utmärkt pälsstruktur, inte i bästa päls idag.  Rör sig OK.  Bra svans, utmärkt temperament."

Återkommer med rapport från Almare-Stäket - klockan går och hundarna längtar ut i skogen.